Klockan är kvart i tio och Iwan är vaken igen och babblar med sin oroliga mamma. En sjuksköterska var in här och jag frågade om risken att operationen blir uppskjuten, men hon menade att har man fått en tid så blir det av i 99% av fallen. Så imorgon väcker de oss vid sju, för ännu ett bad och applicering av bedövningssalva där han ska stickas. Sen lämnar jag med varm hand över honom till operation så vi får det här överstökat. Mina delmål är att han ska kunna stå på benen innan han somnar för natten imorgon, och att vi ska få permission på julafton. Och att han och jag ska åka slalom i Alperna tillsammans om tio år.
