Modern

Hjälp vad omtumlande det har varit att börja plugga! Inte en siffra är sig ju lik – lämna barnen (aj!), träffa nya människor (ja!), sitta på föreläsningar, ha egen tid att planera, stora stora drömmar blandat med små vardagliga snubbelstenar, stress och falukorv.

Idag – för första gången sen jag började för 3 veckor sedan, känner jag mig inte längre som släpad bakom vilda hästar, utan kan sätta mig ner och ha några timmars framförhållning! Men vi snackar TIMMAR! Jag har lånat om böcker, både kurslitteratur och barnböcker, så jag inte får förseningsavgifter, jag har betalat traderaauktioner på overall och vinterskor till Antonia (efter några tjatmail från säljarna…), jag har tagit fram färs ur frysen till middagen och jag har bjudit hem lek/fikakamrater till i eftermiddag! Stort! Nu vänder det! Om några veckor har vi middagsschema, veckohandling, planerad studietid och lugnet kommet lägga sig och släppa fram kreativitet och vardagsmys. Jo, så blir det.

Idag drar vi till Stockholm, för barnvälkomnande i Bagarmossen och övernattning på Gärdet. Det blir en kortis, för imorgon ska Hugo och Antonia på Cirkus Skott, och sen blir det två nätter hos farmor och farfar för hela familjen, eftersom dagis är stängt måndag, tisdag! Långhelg alltså, med den trevligs bonusen påföljande kortvecka! Men sen blir det en intensiv helg om än på hemmaplan, lekrummet ska målas klart och trädgården höststädas, inklusive häckklippning!

Idag har vi första mötet med trä och träteknik! Vår lärare heter Daniel Nilsson, bor i närheten av oss i Törnevalla, och är mycket intresserad av slöjdens ursprung och människans ursprungliga relation till naturen, vilket jag tycker är jättespännande!

Jag är ingen Mamma Andersson på akvarell än, men det var mysigt och lärorikt… Det svåra är att måla det man ser, inte det man vet. Buskar är ju gröna, det vet ju vem som helst. Men vad ser jag på långt håll? Gråsvartgrön snarare… Supersvårt! Och sen tålamodet!! Akvarell kräver tålamod, det ska torka mellan varje drag, om man inte VILL att det ska flyta ihop så klart…

Idag har vi satt oss i slänten i Vallamassivet inte långt från skolan, för att öva lite på akvarellmålning. Dagens uppgifter är att måla en landskapsbild, där vi skapar ”rum”, en detaljstudie, samt en ”studie i grönt” då vi bara får använda färgerna svart, blått och gult i paletten. Fyra timmar med färg och skog, ja tack…

Det är tur att mina studier känns så meningsfulla, annars hade det inte varit så lätt att lämna en klagande Iwan på dagis. Tänk om jag istället gått till ett jobb i industrin eller inom administration, bara för att få ihop pengar till en solsemester, nya möbler och kläder? Jag säger inte att jag INTE vill ha de tingen, men det känns som att man lätt hamnar i en kompensationscirkel, typ: ”Ja jag lämnar ifrån mig barnen, men det är ju för att vi ska få vara tillsammans SEN, på semestern.” Eller: ”Ja vi har en stressig vardag men den blir så mycket bekvämare när vi unnar oss nya kläder, en vräkig tvsoffa och en stor platt-tv – så vi kan slappna av, sen!”… Jag hoppas ingen känner igen sig i synnerhet, för jag menar inte att hoppa på någon, men vi känner nog alla igen oss lite så där i allmänhet!?

När du tänker att du vill ta ett steg ”framåt” för att åstadkomma något, fundera på om du inte istället kan ta ett steg ”bakåt” och få just samma sak.

Här är några av mina lärares hemsidor, inspirerande!!

http://fridaberntsson.com/

http://www.knap.se/

http://www.historiskahantverk.se