Modern

Den har kommit. Vi har en barnvagn. Och jag är tjock. Har det något samband?

Hatchlingbaby.com

Oj oj oj vad kär jag är! I ett litet knytt! I min mage! Det var såå mysigt att vakna idag. Bebben låg och morgonmornade sig i magen och det putade lite än här och än där. Jag masserade magen lite där jag kände att bebben var och fick små buffar till svar. Det är ju där inne, vårt lilla barn! Ska den inte komma ut snart?

Nu börjar jag känna mig väldigt gravid… Magen börjar kännas tung om jag går lite längre promenader, och jag har börjat få lite sammandragningar och jag går fort eller lyfter tungt. Det känns ungefär som att magen knyter sig. det gör inte alls ont, men det är lite ovant och det blir svårt att gå eller andas, så jag måste stanna och försöka få livmodern att slappna av, hur mycket man nu kan påverka det…

Och så kan jag inte äta mig mätt… jag känner att magen blir full efter en halv portion och jag börjar må illa, men jag är fortfarande inte mätt.. så nu har jag vilat en timme efter lunch och har värmt på andra halvan av måltiden för att peta i mig den… Gnäll gnäll gnäll, men jag börjar känna mig som en mobil kuvös, och bebisens glada sprattlingar i magen är inte alls bara gulliga, utan känns mer som en okänslig förolämpning när jag kämpar för att hitta en ställning att sova i som inte får mig att må illa eller ger mig svårt att andas… Och jag är bara i vecka 29! Jag vet, det kommer bli 100 resor värre, men jag är så bekväm av mig och blir asfrustrerad när något känns fel. Visst är det liiiite liiite charmigt, och ganska spännande att det händer grejer med kroppen, men *pust* lite kämpigt också… Vecka 38 ska den ut, det har jag bestämt!

Det är full rulle i magen på sistone. Sedan en vecka tillbaka så känner jag rörelser i princip hela dagen… Sover aldrig ungen? Man blir nästan orolig, den ska ju växa och ha det bra, inte ligga och pumpa arm- och benmuskler… Nåväl, då vet man att den lever i alla fall. Imorgon ska vi till barnmorskan, ska bli intressant att se om hon kan bedöma hur den ligger. Själv tror jag den byter ställning en gång i timmen…

I morse kände Hugo för första gången en spark trots att jag låg på sidan. Tidigare har det bara känts utifrån när jag ligger på rygg, så det är uppenbart att bebben blir starkare och starkare…

Så här stort är det lilla knyttet nu!

Ja, jag bad er ju att säga till om ni tycker jag börjar förlora omdömet, men nu måste jag faktiskt delge er en misstanke om att Hugo börja tappar förståndet…

Igår när vi var ute och promenerade, så träffade vi en bedårande liten ljusblå vattenvarelse i gummi. Den låg där på asfalten utanför en bilverkstad och torrsimmade, alldeles smutsig av de stora elaka bilarnas däck som kört över den fram och tillbaka. De stora runda ögonen var tårfyllda och jag inledde raskt en räddningsaktion! Men Hugo, som helt verkade ha tappat omdömet av chocken, sa åt mig att slänga ifrån mig det lilla krypet! Och honom ska man uppfostra barn med, vilken fullständigt bristande empati!!… Han började yra om ”döda ting” och att den var ”smutsig och äcklig” och jag kände knappast att jag fick stöd i mitt viktiga uppdrag… Nåväl, hem tog jag det lilla krypet (den blå, inte Hugo) och den bor numera nytvättad och fin i vår blomlåda på balkongen… Hur ska detta fortsätta…?

Som en liten bonus bjuder jag på en bild på mig själv och den ännu väl inkapslade bebben… Imorgon börjar vecka 28, och helgen har inletts med en ”Födslokurs” hos barnmorskemottagningen Freja. Vi har fått öva djupandning och avslappning, och har gått igenom förlossningens olika faser och pratat rädslor och målbilder. En otroligt bra kurs som vi absolut inte skulle vilja vara utan! Ja just det, idag inleddes kursen med ett vattengympapass och andnings- och avslappningsövningar i vattnet.

Bebben ska enligt graviditetskalendrar nu väga ca 1 kg och vara ca 30 centimeter lång, en riktigt lite gobit nu alltså. I veckan ska vi till barnmorskan igen, får se vad hon har att säga. Om jag kommer ihåg ska jag spela in hjärtljuden när hon lyssnar på dem med mikrofon. Det närmar sig med stormsteg! Barnvagnen är beställd, men har inte kommit ännu.

Jag skulle ju bara lägga in en bild, men tydligen finns det alltid något att berätta om bebben… jag inbillar mig att det inte händer så mycket och att vi inte tänker på det så himla mycket, men det verkar som att bebben sakta men säkert tar mer och mer av vår tid, energi och fokus.. och den är SÅ välkommen att göra det så klart! Men mest känns det ofattbart fortfarande…

Igår bestämde jag mig för hur jag vill göra med mammaledigheten innan förlossningen …eller snarare, min kropp talade om för mig hur det kommer bli, som den gör på sistone.

Den sade så här: Du kommer inte gå tillbaka till jobbet efter semestern i augusti.

Nehej nej, det var ju bara att vidarebefodra budskapet till berörda chefer. Vilket jag nu har gjort. Och det känns skönt! Och självklart… för det var liksom inte ett beslut, utan det är bara så det kommer bli…

Så – tiden fram till Bebben ser ut så här:
…jobba fram till midsommar (10 dagar till…)
…sedan vara ledig vecka 26 och 27 (midsommar på Öland, sedan helgen i Skyttorp med små små dalkullor…)
…sedan tillbaka till jobbet i 3 veckor (28, 29, 30)
…och sen ledig bra länge! Först semester tillsammans med Hugo vecka 31 och 32 (vecka 31 på Smögen hos Sandra och Christoffer) och sedan hemma hemma hemma för att bara sova, ta det lugnt, pyssla, fundera, ordna, vara tills bebben kommer en månad senare (+/- två veckor…)

Så om ni vill komma och klämma på min höggravida mage och hjälpa till att stryka babykläder, sätta upp gardiner, baka bullar, slipa min gamla barnstol (tar väl ett tag innan bebben kan sitta i den, men det är trevligare att slipa av den när det är varmt man kan sitta ute på gräsmattan) eller bara slappa och fundera på livet som varit och livet som kommer, så vet ni att jag är hemma från mitten av augusti och framåt…

Nu har jag lite brutalt klämt in lite bebbeinlägg i bloggen, bläddra tillbaka i tiden så dyker de upp lite här och var…