Modern

Stortvätt… av små små plagg…

Idag är den första dagen på min mammaledighet, och jag klurar lite på ”vad jag ska ha den till”, tiden innan förlossningen alltså. Jag har lite svårt att landa i att jag faktiskt förtjänar att vara hemma så här och bara ta hand om mig själv, så efter lite klurande har jag gett mig själv uppdraget att göra så mycket saker som får mig att må bra att jag blir ”beroende” av det… Så att min kropp och hjärta och hjärna säger ifrån om jag inte tar hand om mig själv ordentligt. För mitt ”intellekt” verkar inte vilja hålla reda på det åt mig, det vill att jag gör mer ”nyttiga” saker, just nu typ att sy gardiner och skriva exjobb och städa badrummet…

Och jag fattar ändå att det inte är vettigt i längden, att ge sig in i föräldraskapet och bli vansinnigt förälskad i ytterligare en person (förutom Hugo då alltså) och inte ha planterat känslan inom mig, att jag måste ta hand om mig själv också.  Så jag får väl ha som mål att bli kallad egoist av någon, då har jag nått en nivå som jag har råd att falla lite från när det hela drar igång om 5, 6 eller 7 veckor.. eller 3?

Någon som vill smaka min plommonkaka? Haha skojar bara, den är MIN! Glöm din dröm!

Fortfarande väl förpackad… och efterlängtad!

Idag är det söndag och bebbens 35:e vecka i min mage börjar idag. Jag har vägt mig, och har fortfarande bara gått upp blygsamma 8 kg. Jag har även läst veckans brev från Vårdguiden, som talar om att bebisen i vecka 35 oftast har vänt sig upp och ner (vilket jag är ganska säger på att min har, känns mest som rumpa och lår som jag får tag på under bysten, inget huvud… och så kan jag känna små grävande killande rörelser ner mot underlivet, små små händer som övar på att greppa). Bebben ska vara ca 45 centimeter lång nu och väga drygt 2,5 kg. Bebben har hitills varit rätt skrynklig och mager, men nu ska huden bli slätare och bebben lite fylligare…

Det är vanligt att börja få lite ont i bäcken och rygg nu och det stämmer bra för mig det. Får ont så fort jag sitter eller står osymetriskt, om jag står och diskar och hänger på en höft, eller om jag sätter mig på en klippa och vrider kroppen för att fila tånaglarna eller nått… då gör det förbaskat ont att vrida tillbaka kroppen… Men jag har inga problem med att simma, promenera, cykla, förutom att jag blir trött lite fortare.

Det ska även vara nu som magen ”står som högst” (HÖGgravid), dvs, bebisen har inte börjat sjunka ner med huvudet i bäckenet ännu, utan trycker upp mot lungorna och magsäcken eftersom den är så stor.. och DET har jag inte haft så mycket besvär av… En del kan ha massa sura uppstötningar och omöjligt att hitta en bra sovställning, men jag har bara haft ett lätt tryck mot struphuvudet några gånger (visserligen obehagligt, men inte outhärdligt…) och så har jag ett par gånger vaknat av en sur uppstötning när jag legat och sovit middag… Men jag har gott och väl tio centimeter kvar upp till brösten, och då brukar det vara nu kvinnor har magen uppe vid hakan typ… Men det är ju inte konstigt att jag slipper det, några fördelar ska jag väl ha för att jag släpar runt på mina 190,5 cm.

Appropå halkskydd i sängen så funkade det bra! Min madrass ligger kvar där jag lade den igår 🙂 Dessutom har jag gått över till dra-på-lakan sen vi bytte vår 180 cm-bäddmadrass mot varsin 90 cm. Jag har aldrig förr lyckats skrynkla mina lakan men så har jag också sovit på 180-cm-bäddmadrass senaste 8 åren, och det har väl varit svårare att knöla ihop hela lakanet till ett dragspel då, vilket var mycket lättare nu… så efter 3-4 nätter med skrynkligt lakan brast mitt tålamod och jag skaffade ljusgröna (enda färgen som var kvar) dra-på-lakan på Hemtex. Alla gamla lakan blir inom några veckor omsydda till bebislakan.

Vi hann inte plocka in så mycket grejer i hyllan på vinden igår, men så blev Hugo klar ganska sent också. Nu är hyllan på plats i alla fall och det känns skönt.

Förmiddagen har jag ägnat åt lite skönhetsvård. Har testat ansiktsrengöringsmetoden OCM för första gången, färgat ögonbrynen och har noga balsamerat håret (nej inte balsamerat som egyptierna gjorde).

Nu ska Hugo och jag flänga iväg till köpcentret Tornby för att shoppa ett sällskapsspel samt en massa najs snacks att ta med oss till västkusten -> Smögen -> Sandra & Christoffer dit vi ska åka om ett par timmar, och njuta av salt och hav och alkoholfri öl i 4 dagar…najs!

Jag ska göra mitt bästa för att producera några blogginlägg närmsta dagarna också, så ni har ngt att läsa 🙂

PUSS på er!

Jag ligger såååå efter med bloggandet, jag vet! Men jag är inte hemma så mycket jue… Kan bjuda på en liten lägesrapport iaf: Det är lördag kväll och i morse kom jag och Hugo tillbaka från Loftahammar där vi haft två helt fantastiska semesterdygn. Jag har badat i havet sex gånger och har skaffat mig en fiiiin solbränna på magen, ser ut som en välgräddad semmelbulle… Imorgon ska vi iväg igen, till ännu mer semesterfirande. Denna gång på västkusten med våra vänner Sandra och Christoffer.

Mitt emellan dessa semesteräventyr har vi idag tagit oss i kragen och varit på IKEA och storshoppat. I skrivande stund hör jag Hugo pyssla uppe på vinden med att sätta ihop våra nya Gorm lagerhyllor, som kommer bli kronan på verket i allt rensande vi har haft för oss senaste tiden. Där kommer vi i fina väletiketterade lådor kunna förvara våra vantar, mössor, filtar, urvuxna bebiskläder, ännu-ej-i-vuxna-bebiskläder, skridskor, garner, pärmar… allt på sin plats och i sin ordning… För så länge det har varit kaos på vinden så har vi inte känt att vi vågar ställa upp något som vi vill kunna hitta igen, och då har allt lagrats i lägenheten. Och det är inte så himla inspirerande att ha en hyllmeter kurslitteratur från dataprogrammet i gästrummet, eller målarburkar, kläder som är tillfälligt för små för mig, vinterskor osv… Men innan vi lägger huvudet på kudden ikväll kommer allt det ha sugits upp av en IKEA-vind och ha bosatt sig i de nya hyllorna… great!

Vi köpte lite annat också: två speglar (till hall och sovrum, varav kassören glömde slå in den dyrare…), halkskydd till några mattor, samt till min bäddmadrass som tenderar att resa iväg under min gravida kroppshydda på nätterna, en ny panelgardin som ”garderobsdörr” då en av de vi hade var sne, en liten plasttunna att ha som tvättkorg för nerkissade-och -bajsade små små kläder samt snajsiga lådinsatser till ett par lådor i köket.

Något vi INTE lyckades hitta var någon hylla eller dylikt som kan sluka alla bebisgrejer som börjar dyka upp i lägenheten. Vi har en byrå som är knökad med babykläder nu, men den känns inte smidig, så vi funderar på att köpa en enkel hylla, typ Billy eller nått, och ställa lösa lådor i den, av kartong eller i korg eller nått… Så slipper man stå och gräva vid hyllan utan kan slita med sig lådan med kläder till där babyn huserar just då. Men vi hittade inget som passade… och vi känner inte att vi har en jäkla aning om vad det är vi behöver egentligen, så vi siktar bara in oss på att köpa något som rymmer mycket och som får plats på de 70 x 50 cm där hyllan ska stå… Det känns lite som att övningsköra i mörker utan lyse, det här med att förbereda babyns ankomst… Tips mottages tacksamt!

Nu ska jag ge mig ut i köket och pyssla klart med nya lådinsatserna och sen är nog Hugge färdig med hyllorna där uppe så jag kan börja plocka in lådor i den….skönt! Och sen, om tiden inte runnit iväg, blir det film och snacks, Hotel Rwanda står på menyn.

Litet filmtips bara – Bagdad café! En av de bästa filmer jag sett – kärnfull och upplyftande! För mig handlade den om hur vi lever vårt liv på en liten liten fläck hur vi än försöker flänga runt, och om hur oerhört mycket vi kan påverka vår tillvaro på den plats där vi är. Här är ett smakprov från Youtube.

Puss på er!

Fattar ni, på fredag jobbar jag min sista dag på läääänge…!? Då går jag på semester och sen fortsätter jag direkt med mammaledighet (gör en mental anteckning om att kontakta Försäkringskassan angående föräldrapenning…) Jag kommer vara ledig totalt 7 veckor innan ”beräknad förlossning” vilket i verkligheten innebär 5-9 veckor om allt sker ”normalt”. Och det känns som att det behövs! Jag är kanske inte helt utmattad och orörlig, men det är kämpigt att behöva hålla sig allert på fasta tider. Jag skulle behöva sova lite mer, lite längre mornar, en tupplur efter lunch, men måste ju hålla mig vaken exakt mellan 07.00 och 18.00 vilket tar på krafterna… Känner att ledigheten inte kommer innefatta lika mycket trädgårdsarbete och annat pyssel som sommaren gjort hitills… Litt´seg är jag allt… Så det ska bli helt underbart att bara vara gravid och fantisera om den nya fas i livet som kommer starta med dunder och brak (och skrik och svett och värk och kiss och bajs och blod och… ja ni fattar…) någon gång under andra halvan av semtember. Så från och med fredag 17.00 ska jag bara njuuuuuuta… Vi får se hur det firas, kanske med ett gäng konditoribakade punschrullar och en flaska alkoholfri champagne (gör mental minnesanteckning att köpa champagnen redan idag så den hinner bli kall i kylen).

Jag och syster Julia hade igår ett samtal om förändring som gav mig några nya tankar.

Samtalet började med min tanke, att jag absolut tror att det är möjligt för människor att förändras, men att jag tror att det kräver väldigt hårt arbete och att folk sällan verkligen tar sig igenom det som krävs för att åstadkomma förändringen.

Vi frågade oss vad det egentligen är ”att verkligen förändras” och kom lite hastigt fram till att det måste vara en förändring som når så djupt in i personen så att den förändrar personens sätt att bete sig, reagera, prioritera och agera, på en mer ”undermedveten” och inte så genomtänkt nivå. För på en medveten och intellektuell nivå kan alla ge sken av att ha förändrats genom att man kan säga ”rätt” saker och även agera enligt de nya vanorna, så länge man hinner tänka efter och göra medvetna val. Men för att man verkligen ska ha förändrats så ska det kunna märkas i ens mer spontana och vardagliga beteenden och handlingar.

Julia uppmärksammade mig på att handlingar alltid sker med kroppen som redskap, och menade att för att en förändring ska kunna slå igenom helt och hållet, så räcker det inte med att man är intellektuellt ifrågasätter gamla mönster och ger plats åt nya, utan det måste finnas utrymme i kroppen för en ny vana att slå rot. Och för henne har det varit ett viktigt redskap för förändring att göra fysiska aktiviteter som gör henne mer medveten om kroppen och släpper upp spänningar och hämningar som hindrar flödet av impulser och känslor (i hennes fall yoga, frigörande dans och aum-meditation). För om inte kroppen är fri att agera på nya sätt så stannar tankarna om förändring i huvudet och kan aldrig manifesteras i handlingar -”Man är aldrig friare än sin kropp”.

Hon menade att den fysiska aktiviteten gör att hennes kropp tydligare visar vad den vill och att det blir väldigt svårt att gå emot kroppens vilja, precis som jag har känt flera gånger sedan jag blev gravid. Jag har ju alltid varit dålig på att motionera regelbundet och förändra min kropp i någon medveten riktning, och jag har känt att det är så himla mäktigt att vara gravid, för det innebär ju en aktivitet och förändring i kroppen som håller på i nio månader, vare sig jag anstränger mig eller inte. Flera gånger har jag känt att ”jag kanske borde anstränga mig lite mer för att göra det här barnet, annars kanske det bara kommer ut en oformlig klump” och jag har blivit förvånad över att magen faktiskt blir större, och större, och större, utan att jag gör något åt det. Det känns oerhört häftigt att få uppleva detta, att det äntligen händer något med min kropp, att den är bra på något och duger något till. Den byter äntligen ut sin gamla inrotade identitet ”småfet och otränad” mot något annat, något vansinnigt vackert! Det känns som att det finns möjlighet att förändra kroppen igen, i någon annan riktining, nu när den äntligen lossat från sina gamla bojor.

Två andra reflektioner Julia gjort kring detta med kroppens röst var, att hon har märkt att när hon befinner sig i en situation där hon inte trivs (hon gav inget exempel men jag kan tänka mig t ex om hon har ett trist sommarjobb) så rör hon mycket mindre på sig, som för att dämpa kroppens vilja och därmed minska konflikten med den situation hon är i, för att kunna uthärda bättre. Hon lägger liksom sordin på sig själv… Det kan även bli så att hon drar ner på aktiviteten om hon får en idé eller inspiration som är skrämmande storslagen. Då ser hon till att ”bli uppgiften för liten” genom att dämpa sin kraft och inre röst.

Så två anledningar till att man inte tar sig för att motionera kan alltså vara att man dels är rädd för vilka konflikter med omgivningen som skulle förstärkas om man blev starkare i sig själv, och dels vilka av sina drömmar man faktiskt skulle få kraft att uppfylla…

Mycket intressant och tankvärt! Detta har satt igång många nya små tankar i mig som studsar runt i kroppen som flugor mot en fönsterruta en tidig sommarmorgon… Härligt att bli störd i sin slummer ibland, väck den björn som sover! Grr!!!!

På syster Stinas begäran får jag väl ta och blogga lite mer om det lilla liv som bökar runt i min mage… Skriver gärna hur mycket som helst om det, men visste inte om det var så intressant att läsa om,,, men säger ni det så.

Här kommer en sammanfattning av mailet jag får från Vårdguiden varje vecka:

Jag har nu varit gravid i 32 veckor, och är alltså i vecka 33. Det är således 8 veckor kvar till beräknad förlossning. (De flesta förstföderskor ”går över tiden” så räkna med att bebben kommer under andra halvan av september, om 8-10 veckor alltså).

Bebben lär väga ca 2200 gram nu och är drygt 40 cm lång. Genom att studera hjärnverksamheten har man kommit fram till att bebisar vid det här laget kan skilja på dag och natt, ljus och mörker. De har tydliga perioder då de är vakna och sover. De har även börjat drömma.

Nu går vi till barnmorskan var tredje vecka och i slutet blir det varannan. Där mäter hon livmoderns storlek med ett måttband över magen, från blygdbenet till där man känner att livmodern tar slut (nu gör den det cirka halvvägs mellan naveln och bysten). 

 

Hon tar även blodprov för att kolla järnvärdet och blodsockret. Järnvärdet har varit lite lågt men blodsockret är stabilt. Blodsockret kollar man för att märka av om man utvecklar graviditetsdiabetes. Dessutom får jag lämna kissprov där de kollar mängden proteiner i urinen, för att upptäcka havandeskapsförgiftning (som jag inte är helt hundra på vad det är, men det är inte bra…)

Slutligen kollar hon mitt blodtryck och lyssnar på bebbens hjärtljud. Senast vi var där så filmade vi när hon lyssnade på bebben, så vi har spelat in hjärtslagen. Från och med nästa kontroll kommer hon kolla hur bebben ligger, för då vill man ju att den ska vända sig och ligga med huvudet nedåt. Än så länge känns det som att den ligger åt alla möjliga håll…

Puss på er alla fastrar och mostrar och farbröder och morbröder och låtsasmostrar och andra intresserade sötnosar!