Nu är vi på väg mot Uppsala, Iwan och jag. Vårt ordinarie tåg var försenat 80 minuter, och när jag tagit mig ur den svenska kollektiva förälskelsen i att hata SJ och började tänka klart igen, insåg jag att jag kommer få hela biljettpriset tillbaka, och köpte raskt en biljett till tåget som avgick 17 minuter senare. Nu är vi på väg, och ja, ser gick bra hos kirurgen igår. Det var bara Antonia som besviket insåg vid läggdags att hon missat läkarbesöket då hon somnade i bilen. ”Jag vågar!” argumenterade hon, och hade tydligen sett fram mot att trotsa sin rädsla.
underbara människor ni är då! Du är fiffig lenka, tur för dig att du inte kommer 80 min sent….
och tona inte alltid så tokig!