Det lättaste att blogga om, är det pågående livet, eftersom det alltid finns där, och ger nya uppslag. Men det är också det svåraste, för det är det som är det viktigaste, det känsligaste, det dyrbaraste, pärlbandet av nu, nu, nu, som är det enda vi har, och som tillsammans skapar den helhet vi kallar livet. Så det är viktigt att värna om sina ”nu” och just nu lägger jag extra koncentration på att uppleva mina ”nun”, att komma närmare min glädje, min lust, min energi, att komma djupare in i hjärtat, landa i kroppen, komma ihåg att växla mellan vila och rörelse, mellan aktivitet och eftertanke, mellan djupsinnighet och ytlighet, mellan ned varvning och uppryckning, så ni hör – jag har fullt upp. Därför känns det inte rätt i magen nu att blogga, att formulera, dokumentera, dela, för jag är i rörelse och vill bara sväva framåt, uppåt, inåt. Det är min absoluta ambition att blogga mer, mycket mer, såsmåningom. Och det är min absoluta ambition att bli gladare, friare, skarpare, argare och mer högljudd!
det skriver jag under på!
du skriver så klokt och roligt att jag inte kan annat än älska dina inlägg, men självklart gör du rätt i att uppleva snarare än att redovisa och dokumentera. puss älskade!