Min första impuls var: Vad trodde du? Hur naiv får man vara? Guuud vad du är pinsam, vad du stör, vad håller du på med?
Varför?
Tja, jag hade inte sövt Iwan. Han öffade lite, jag försökte amma, Ledaren Jessica frågade om det var ok att jag sövde honom ute i köket. Ok, jag gick ut med honom. Ca 25 minuter in i passet somnade han. Jag gick in i lokalen igen, var med 10 minuter, Iwan skrek, fick gå ut till honom 10 minuter till, och sen kunde jag vara med på resten. Hur var yogan då? Underbar! Åh så skönt, min kropp bara vrålade efter att få vara med när jag var ute i köket och bara hörde instruktionerna på håll. Men då så – bara att fortsätta då? Grattis?!
Ja, tack vare lite självinsikt så kanske… Hade detta varit för nått tag sen, så hade jag tagit mitt pick och pack och rymt därifrån. För mig är det ungefär lika med jordens undergång att störa. Det gör man bara inte. Man är smidig och diskret. Nej jag ska inte säga ”man”, för jag har inte alls de kraven på andra. Men på mig själv.
Men det är inte för ett tag sedan, utan det är nu, och nu har jag lärt känna mig själv lite bättre. Tack vare boken ”Mindset” som jag fick av syster J i julas, har jag lärt mig om mig själv att jag har väldigt svårt att tro om mig själv att jag ska kunna utvecklas. Mitt första försök är därmed också en dom över hur bra jag är på något. Hur bra är jag på att söva Iwan innan ett yogapass? Inte perfekt. Kan jag bli bättre? Nope. Hatar de mig? Yepp.
Så – med den vetskapen att jag är oerhört dömande mot mig själv så kanske jag kan måla upp ett alternativt scenario? Vi kan börja med att kolla vad de andra på kursen anser realistiskt: Yogaledaren var hur gullig som helst. Eftersom jag missat så mycket denna gång är jag välkommen till ett motsvarande pass i Hjulsbro på fredag 17.30. Och jag får försöka så många gånger jag vill, funkar det inte får jag pengarna tillbaka. Två av kursdeltagarna trodde absolut att det skulle bli lättare framöver. Jahaja, säger de det så…? Det är kanske inte omöjligt… varför skulle det vara? Det har jag inget belägg för, det är bara mitt gamla vanliga feltänk.
Så – med det enorma suget efter yoga som lockbete, ska jag försöka utmana min förmåga att lära mig nya saker, i detta fall att ge Iwan rutiner, vänja honom vid vagnen, och lära mig söva honom där. Det är inte kärnfysik direkt…
Jag säger det igen, för Jessica förtjänar det – det var ljuvligt! Hon var jätteduktig på att instruera. I love!
underbara reflektioner! hejja lenka!
[…] så använder jag mina insikter angående utveckling även på ett annat område – kosten! Förut har jag alltid tänkt att det kommer vara […]