Modern

…förlåt för obesvarade mail, ouppvaktade födelsedagar, oringda samtal, bortglömda löften, obesvarade frågor och outtalad tacksamhet… Jag kämpar på, som mamma brukar säga. Jag trodde ju att jag snart skulle vara på banan igen, och fram till 5:e veckan gick det stadigt uppåt. Sen dök det ner igen och förra veckan kände jag mig mer död än levande. Varje morgon när jag vaknade kände jag mig ”helt förstörd”. Och med några dagar utan fysisk kraft, så kommer för min del även en del mörka tankar, och så är spiralen på väg nedåt… Nu har jag dock lyckats ta mig samman lite, har ältat och gnällt skavsår på mina näras och käras trumhinnor, och är bättre på att planera in roligheter som lyfter mig. Så nu tar vi två steg fram igen…

Comments are closed.