Sen var det det där med att vara ganska nyförlöst. Att man kanske behöver sova lite extra. Jag testade att sova middag. Det gick bra, en timme försvann. Jag borde testat det tidigare, på tisdag börjar Hugo jobba igen… Gäsp!
Igår var vi hos vänner, idag har farmor och farfar varit här på lunch, och morfar gjorde premiärbesök från igår till idag. Mysigt och nödvändigt att få träffa lite folk, längtar så tills jag och patrasket blir mobila så vi kan åka till barncaféer och hälsa på folk. Det känns ouppnåeligt nu. Och att göra något så målinriktat som att t ex köpa glasögon känns som tja… Kört?!
Kan inte jag ta mig till verkligheten, får jag skapa den här hemma tänker jag, och planerar att flytta in mitt skrivbord in i röda rummet, för att få en mer inspirerande plats att ta spjärn mot. Men, ska jag inte bara gosa och leka med mina barn närmaste tiden? Tja, senaste veckan har jag blivit påmind om hur den underbara mammaledigheten kan te sig – barnen tar den tid och plats de behöver, är det något jag behöver lägga energi och fokus på så är det att påminna mig om mina andra intressen och skaffa intellektuell stimulans, för att inte bli g a l e n… Även med Hugo hemma har jag börjat känna av hur ungarna kan kännas som två fotbojor och tillvaron som ett evigt blöjbyte, om jag inte ser till att ta hand om mig själv på alla sätt, och hålla mig ”on top of things”.
lillebror!