Nu har jag lyckats få tre timmars sömn, trots att jag som omföderska har den äran att bekanta mig med begreppet eftervärkar (förutom alla andra sköna effekter en förlossning lämnar efter sig.) Nu känns frukost som en genial idé, och sen är dagens höjdpunkt att få träffa Antonia! Men det blir när Hugo fått liv i sig, han fick åka hem och sova, vilket jag tror kändes ok för honom eftersom natten blev rätt kort…
Förlossningsberättelser kommer senare men jag kan i alla fall stolt lägga till i meritlistan att jag fick ut ett huvud med 40 cm i diameter (33 är genomsnitt) utan att brista. Dessutom skedde det med sugklocka, en annan vanlig orsak till bristningar. Jag är bra på att klara lite komplicerade förlossningar, hade ju önskat att jag kände använda den förmågan till att hantera en vanlig förlossning med en klackspark men livet ville ge mig ännu en utmaning på den fronten…
lille store plutt!!! jag vill se mer hela tiiiiiiden!