Ni vet, när ögonen bara vill trilla ihop? Och hjärnan har teflonbeläggning och bara kan bilda resonemang med tre ord i taget? Och föreläsningen/jobbdagen just börjat? Det är en sån dag. Jag har sovit lite för lite i tre veckor. Vaknar vid fyra-fem och sommar inte om. Det är väl något hormonellt kanske. Vad det nu ska vara bra för?… Och så är jag lite för varm, lite för kissnödig, lite för hungrig, lite grubblig, och så nu, efter några veckors sömnbrist – frustrerad! Så, nu är utmaningen att vakna! Det här går ju inte… Kaffe, frukost och tandborstning kan funka. Men jag måste ju jobba också. Men jag orkar ju inte….
Å tuss vad söt du är!… och trött ser du också ut att vara.
Går det att jobba med den tröttheten? Kan den vara ok?
Kanske blir du liiite piggare om du iaf slipper kämpa mot tröttheten…?
Puss!