Chefen går fram och tillbaka och säger ”jättekrasch” och ”oerhört sent ikväll”. Då är jag bara glad att jag inte är chef, att jag inte ska vara här jättesent, att jag kan drömma mig bort till lekar med Antonia och pyssel i trädgården. Kanske vi skulle grilla korv i eftermiddag? Det vore härligt. Stackars chefen…
