Det är hela 26 minuter kvar tills jag ska hämta Antonia, och jag står redan med jackan på i hallen. Jag har gjort noll och intet idag. Förutom att visa badrummen för hantverkaren. Jag har inte ens fått i mig lunch. Jag vill bara hämta Antonia. Jag beter mig som en förälskad, och det kanske det jag är… Hur ska det egentligen gå att vara ifrån Antonia hela dagarna i höst? Jag kan inte sitta och räkna minuter varje dag… Från och med måndag är det allvar…
