Nu är vi äntligen hemma igen efter en rad olika semesteräventyr. Vi har haft det toppen, men det är alltid en anspänning att flänga runt, så det är riktigt skönt att vara hemma igen. Antonia har som vanligt gillat läget under allt resande, men även på henne märkte jag igår en viss stress, då hon tog lång tid att söva (bara busar runt och far upp hela tiden) och dessutom sovit nära, nära, nära hela natten, med huvudet mot min hals och axel, eller helt enkelt på min kudde, bredvid mig. Men det stör mig verkligen inte, utan jag blir bara glad att det är så lätt att ge henne det hon vill ha, att hon tar sig den närhet hon behöver för att känna sig trygg och ladda sina batterier med kärlek.
Själv är jag också rätt trött, har kanske en förkylning på gång i kroppen, för jag känner mig besvärad av ljus och värme, och är allmänt ofokuserad och orkeslös… Har egentligen en massa saker och aktiviteter jag borde hugga på nu, men initiativet finns bara inte… Vi får se om jag hinner komma i bättre form under dagen, jag är nämligen ensam medan Hugo och Antonia avlägger visit hos både gammelfarmor i Mjölby, samt farmor och farfar på Borg. Själv ska jag förbereda några stycken på viola inför en gudstjänst ikväll.