Nu ska vi åka hem, sade jag till farfar nyss, innan vi åkte därifrån. Varför det? frågade han.
Det gör mig ont att inte ha tid för min familj, och särskilt inte för de som är gamla. Varför måste jag åka hem? Varför ligger mitt hem så långt bort från hans? Varför prioriteras familjen så lågt i en tid då många verkar försöka ”hitta hem”, då lugn&ro, närvaro, handarbete, trädgårdsarbete, närodlat, slow food, ursprunglig föda är olika uttryck för en längtan efter rötter. Tänk om det fanns lika många bloggar om hur vi umgås med våra farföräldrar som det finns om hur vi ska klä oss och inreda våra hem… Vi behöver påminna varandra om vad som är riktigt viktigt. För att citera kungen ur första avsnittet om kungafamiljen: ”En förälder är oersättlig”. Lika så syskon, far- och morföräldrar, kusiner, barn. Man kan få ett nytt hem på ikea för några tusen, men inte en ny hembygd.
