Swoosch så har en vecka passerat sedan Antonia fyllde 1. Denna vecka har varit fylld av lek och bus, men även av feber på grund av tandsprickning och nu förkylning. Antonia hatar att vara förkyld. Så fort hon märker av snoret i näsan, t ex när jag ska amma henne till sömns, så blir hon jätteledsen: ”Vem har stoppat något i min näsa?! Ta bort det! Buuuhäääää…!” Denna procedur sker även nattetid, pust, hon som sover ganska bra annars vaknar och är ledsen flera gånger varje natt. Tur att hon gillar att nysa i alla fall, det gör henne glad. Fast sen blir hon ledsen igen när jag ska försöka torka bort snorsträngarna som hänger ner till hakan. Jag har snor på alla mina kläder. Suck. Det är en ny erfarenhet att jaga andras snor.
Själv är jag mest trött efter en hektisk vecka. Antonia har inte gett mig många stunder för mig själv för hon är så missnöjd med att vara sjuk (och gosig, och det kan jag leva med… ) så jag har en massa datorarbete och tankearbete som jag ligger back med. Och drömmen vore att hinna igenom det, och dessutom hinna med lite kreativt arbete bara för att det är kul och påminner mig om vad jag gillar att göra och vem jag är. Och DET, att veta vem jag är, är det viktigaste redskapet när man ska ta beslut har jag upptäckt. Och jag har beslut att ta – vad mitt företag ska heta, när jag ska satsa på det, vilka tjänster jag ska sälja, var jag/vi vill bo (kollar runt efter nytt boende), när jag ska hälsa på familj och vänner, när jag ska hinna göra något kul med killen min, åh en massa roliga aktiviteter att välja mellan, bara jag hinner komma i fas med det lite mindre roliga som sagt.
Nu ska jag gå och umgås med min kille som lagar mat i köket, innan min lilla tjej som sover i vagnen i hallen behagar vakna igen.
Ha en fin fredagskväll! Jag tror jag ska sällskapa Hedemoravännerna som sitter bänkade framför Idol.