Jag har förunnats besök av en massa underbara människor senaste veckorna, och det har varit hääärligt! Men… varje gång någon av dem åkt härifrån så har jag fått en liten klump i halsen, för… jag inser att tiden går och att jag obönhörligt närmar mig datumet för förlossningen… I avskedet dyker tankarna upp: ”Sista gången jag som icke-mamma träffar henne”, ”Sista gången hon ser min bebismage”, ”Sista gången, sista gången…”
Det är som att visaren på den stora stora klockan med ett läskigt knak flyttar sig ett snäpp närmare tolv. Ja, mina liknelser är kanske dramatiska men… situationen är så konstig..
Alla andra kan se fram emot den lilla bebben med 110% glädje och förväntan. För mig finns dessutom den lilla parentesen att jag ska klämma ut ungen mellan mina ben, efter en sisådär 24 timmar av oerhörd smärta… Nej, jag skulle inte betrakta mig som förlossningsrädd och jag tror egentligen att allt kommer gå bra, det är bara så ogreppbart detta, att man ska göra något som man aldrig har varit i närheten av att göra förut, inte har en chans att öva på, och som är typ lika läskigt som att hoppa fallskärm från månen. Dock helt normalt, ofarligt och…vanligt!
Jag längtar egentligen efter att det ska börja, så jag kan ”ta i tu med det”… för det är ju liksom bara sekund för sekund när man väl är där. Nu innan så känns det som att det kommer vara ett dygn av helt okontrollerbara händelser, men jag vet, att när det väl börjar, så kan jag hantera det ögonblick för ögonblick.. dock utan möjlighet att stoppa eller bromsa det hela…
Och hur mycket man än grubblar och vrider och vänder på detta så blir slutsatsen alltid: Jaja, det går nog bra. Tänk på hur många som gjort det innan. Och barnmorskorna är så kunniga, du är i goda händer… jag vet, jag vet… och jag kommer ha min kära Hugo vid min sida, det om något känns tryggt!
Bye bye Joula, på väg mot yoga och Oslo!
Bye bye mami, nästa gång är vi mammor båda två!
Bye bye Johanna, sista gången på länge vi kan ses ostört…!
Men snart kommer ”första gången julia såg grodan”!
Och hur går det med dina teer förresten? Själv jag äter mina torkade nässlor jag, mumma!
oj vad konstigt jag skrev. menar att jag äter torkade nässlor. *snurr i huvudet?*
Du har så rätt!!! Då kan jag ta bilder på folk ”första gången med grodan”.. bra tänkt!
Mmm dricker inte mina teer så flitigt, de är väl en del av förnekelsen att förlossningen närmar sig… finns en massa mer förberedelser man skulle kunna lägga energi på men det verkar som att vila är det enda min kropp är intresserad av… PUSSSSSSSSSS!!!