…solen skiner, livet är vackert, jag är ”on top of things”! Men så blir jag men jämna mellanrum påmind om att vara ödmjuk, när jag med vaden kommer åt spaken på skrivbordsstolen, och hissar ner mig själv så jag sitter med hakan vid tangentbordet… Lika förödmjukande och jobbigt varje gång, att resa sig från den låga höjden, böja sig ner för at få tag på spaken under sitsen och hissa upp stolen igen.. *suckar* Tur man inte låter sig knäckas av små motgångar…
Modern
– om att göra människor idag