Har precis kommit hem och satt mig i soffan efter att ha lämnat Cloetta för sista gången på ett tag. Jag säger inte att jag aldrig återvänder, men jag säger att nu har jag verkligen bättre för mig ett tag. Har inte riktigt vågat känna efter ännu hur det känns, men snart snart snart inser jag nog att det är skööönt… 7,5 veckor har jag jobbat där, och för att göra avslutet ännu skönare så fick jag chansen att säga upp mig istället för att bli uppsagd. Idag sade nämligen vår chef att ”ja egentligen är ni ju varslade från idag, och jag kan bara boka er på en vecka i taget, men ni kan typ räkna med två veckor till i alla fall”. Ok, svarade jag.
Inte mitt problem. Det får hon ta med Adecco. Kunde hon inte haspla ur sig de tidigare så är det inte mitt problem. Jag har som sagt verkligen bättre för mig. Imorgon bitti klockan 06.05 tar jag tåget till Falköping för att stå på marknad och sälja mössor mm med Uffen, och på fredag står vi i Hallsberg. Sen ska jag hem och riva av värsta dunderfesten här hemma på lördag! 13 kg choklad, 40 gäster, kan det bli fel?
Nu ska jag sova. Jag har bokstavligt talat blivit dum i huvudet av att jobba med dessa varierande arbetstider och alldeles alldeles för lite sömn. Jag glömmer namn, ord, tankar, saker och har ingen simultanförmåga. Nu finns det ingen återvändo; Mot Sängen!
