Skulle ju ta mig tid att skriva ett längre inlägg nu på morgonen, men jag hinner nog inte… jag börjar skriva så får vi se hur långt jag kommer.
Veckan har passerat ganska smidigt. Dagarna på Cloetta bara rinner iväg. Visserligen verkar tiden stå stilla när man sitter och plockar sig igenom ton efter ton av Polly, men när dagen är slut så känns det som att det var en kvart sedan man började jobba… Det finns liksom inga minnen av händelser som kan bevisa att tid har förflutit, polly polly polly polly en minut är en kvart är en timme är en arbetsdag… och sen när jag kommer hem hinner jag inte göra särskilt mycket innan jag är tillbaka vid bandet på jobbet igen, bara sova, duscha, fixa matlådor och sen tillbaka till Cloetta… Fy tusan för att jobba så här när man har familj… Det skulle aldrig fungera.
Jag har sagt det förut va, hur otroligt mycket jag hinner tänka när jag sitter vid bandet? Tänka tänka tänka… Det är otroligt lyxigt att hinna tänka så mycket, jag kommer vara upplyst efter 6 (eller 12) veckor vid bandet. Jag hinner liksom klura ut en himla massa saker, vad jag ska bli, vad mina barn ska heta, vart jag vill åka på semester, hur jag ska ta hand om vänner och familj bättre, hur jag ska ta hand om Hugge bättre, vilka möbler jag vill ha i vardagsrummet, vilken stil jag ska satsa på i höstens garderob…. och det som är bra är också att jag inte hinner omsätta tankarna i handling på en gång, efter som jag varken har tid eller råd att göra något annat än jobba nu, så jag hinner tänka igenom saker både en och två gånger….
Nej, nu måste jag nog kila, jag har lite ärenden att uträtta innan jobbet – köpa allergitabletter, skriva kontrakt med Adecco och gå med i a-kassan. Och inte minst, köpa lite lördagsgodis.
kramar! /Hella – som drömde att hon åt Polly inatt – Blä!