Tänk om de får fatt i tjuvarna? Det vore himla fint, särskilt för Linda och Jocke som blivit av med sina saker… Ny artikel här.
Mer information på Corren
juli 20th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Mer information på Corren § permalink
Corren
juli 20th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Corren § permalink
Läs Correns artikel om inbrottet här.
Chilla
juli 20th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Chilla § permalink
Vi gör ett nytt försök idag, att bara semesterchilla i trädgården, idag dock utan öppen och obevakad bakdörr. Det står visst om inbrottet på www.corren.se idag, men jag har inte hunnit läsa själv än. Vi har haft väldigt trevligt med våra gäster trots allt, men det har hela tiden funnits en trötthet, ilska, irritation, chock och ledsamhet i bakgrunden, så vi har inte varit på topp… Nu känner jag mest en revanschlust, jag vill ytterligare göra vårt hus, vår borg, till vårt hem, och första offret för min förändringslust blev att jag klippte av alla låga hängande grenar på björken. Jag har tröttnat på att trassla mig in mellan dem, jag har inget behov av lummighet och gömställen, jag vill ha luft och utrymme! Nu är jag sugen på att skaffa lite staket att skilja uppfarten från trädgården med, så att Antonia kan springa fritt.
Polisen
juli 18th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Polisen § permalink
Nu har polisen varit här och vi har fått en del frågetecken uträtade, vilket känns skönt. En liknande händelse skedde inne i Linghem strax efter den tid vi anger att de måste ha varit här. Två män hade gått rakt in i ett hus, men blivit upptäckta av kvinnan som bodde där, och försvann sedan i en bil med samma beskrivning som den vi sett. Ytterligare senare hittades bilen utanför Mjölby, med finska lastbilsskyltar. Även om de verkar rätt fräcka och rutinerade, så känns det inte längre, som vi kanske förut fasade för, att de övervakat vårt hus en längre tid och planerade ett större inbrott, utan det var nog bara idag de var tålmodiga nog att hänga här typ en timme och beräknande spana på oss genom häcken… Amanda är lite skakis, för hon har nog sett dem minst en gång, antingen i huset eller utanför, men vi andra är mest arga och trötta…
Inbrott
juli 18th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Inbrott § permalink
Jag känner mig helt klart lite skakis efter en eftermiddag med oväntade händelser. Vi har vänner från Hedemora på besök och har i stort sett bara chillat hela dagen – jag har lagat mat och städat, Antonia har lekt med sin kompis Amanda, Linda har passat på att sova en del, medan Jocke hängt med oss nere i köket och tagit hand om Gabriel och Noah. En dag med skönt flyt och spring in och ut ur huset, som plötsligt ställdes helt på ända då vi inser att någon gått in i huset genom den öppna bakdörren, och norpat åt sig våra gästers dator och plånbok… Otroligt läskigt! Vi har anmält det hela till polisen så klart, och har sedan gång på gång gått igenom dagen för att få ordning på i vem som egentligen gjort vad under vår skönt oplanerade dag – när var vi ute? Hur länge sov Linda? När åkte Hugo till affären? När blev Amanda plötsligt jätteledsen och ville åka hem? När stängde Hugo bakdörren? När låg bebisarna ensamma i huset? När var huset tomt? När åt vi lunch?
Vi är alla skakade och illamående efter detta, det var ju det sista man trodde skulle hända… De har inte tagit några av våra saker, men det är däremot vårt hus de haft koll på, parkerat utanför (vi såg en bil som stod konstigt parkerad när vi skulle vinka åt syrran som passerade med tåget..), hängt utanför… Låg Noah själv på golvet när någon sträckte sig över honom för att ta plånboken? Vad jag på toa när någon passerade och tog datorn i arbetsrummet? Jag tänker välja att inte begränsa mig på grund av denna händelse, jag kan inte resten av livet vara supernojjig över att det ska hända igen, då får de hellre ta en dator till eller två, men man är klart skakis…
Ny dag
juli 16th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Ny dag § permalink
Antonia har feber, lilla vännen, antagligen på grund av tandsprickning då huvudet är varmast, men även hennes små händer lämnar kokheta avtryck på mig där hon hållit i tutten…
Vi har två dagar kvar i Påskallavik och även om vi har planerat minst en veckas semester till så börjar jag känna en doft av höst och allt vad den kan innebära – ny kraft/tyngande vardag, nystart/gamla hjulspår, fräsch höstluft/regn och mörker… Vilka möjligheter ser du?
Mitt hopp till glädje och förändring i höst står till:
1. Antonia börjar hos dagmamma = superkul för henne att träffa barn varje dag, lycklig sambo som får jobba igen, egentid på kvällar då Antonia lär få bättre rutiner, chans för mig att jobba hemifrån med vad det nu blir…
2. Nya huset = fortsätta utforska omgivningarna, samhället, grannarna, få utlopp för energi och kreativitet i trädgården och huset, ta emot härliga besök av släkt och vänner.
3. Karriärcoaching med grafiker och konstnär i Uppsala, en eminent födelsedagspresent från syster Mim!
4. Mer av Mig i vardagen, våga måla tavlor, inreda efter hjärtat, spela altfiol, sjunga i kör, röra på mig.
Största önskan inför hösten: en annan försörjning än industrijobb, hur hamnade jag där in the first place? Någon som behöver en administratör, musiker, skribent, barnskötare, kakbakare, ordningsskapare på deltid?
Livet och så
juli 15th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Livet och så § permalink
Vi är tillbaka i Påskallavik och tankarna och känslorna är många. Att få umgås med systrar och andra härliga människor i underbar miljö ger kraft och inspiration som inte får plats i vardagen. Jag önskar så att jag hinner ta några steg i en ny riktning innan höst och industrijobb tar mig under ytan igen…
Bye Skåne
juli 15th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Bye Skåne § permalink
Vi hade en skön sista kväll i Skåne, med middag i solen och till toner från Viktoria Tolstoys röst.
Vi tog oss även en sista Skåneupplevelse under hemresan idag då vi stannade till på Wanås slott och tittade på deras fantastiska utomhusinstallationer. Vi hann se knappt en fjärdedel innan vi kände att orken tröt och vägarna ropade, men det var en upplevelse och vi kommer absolut tillbaka. Det var inte svårt för Antonia att uppskatta det hela heller, känns som hela idén riktade sig till barnet inom oss, eller vad sägs om jättebollar uppe i trädklykor, upp-och-ner-vända rum, gulmålade björkar, mystiska röster som ropar på mamma och pappa mitt i skogen, ett träd med 10 gungor i alla höjder, en jättestor röd vägg mitt i skogen, en gammal stenmur med inristade hemliga budskap, en mörk magasinsvind med tonvis av gamla plagg hängda över takbjälkarna, ett hus med bara fönster, dörrar och möbler? Man behöver inte anstränga sig för att bli berörd.
