augusti 17th, 2010 § 2 comments § permalink
Vi går en eftermiddagspromenad under de regntunga skyarna, för att få fart på oss efter sömn och lunch 🙂 Skönt!
Pappa Hugo jobbar för första gången sen december. Och ni kanske tycker det ser ut som att Antonia kör vagn? Oh nej, hon ”jobbar lite med stenarna” (på grusvägen) och jag ombeds hålla behörigt avstånd…
augusti 17th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Trötter § permalink
Så här ser det ut i mitt knä idag ganska exakt 2 minuter efter att Antonia kommit ur bilen efter dagens förmiddagspass hos dagmamman. Det enda hon han säga innan hon somnade var ”…med barnen.”, som avslutning på min mening ”Har du lekt idag?…”
Själv vaknade jag med huvudvärk och har sovit hela förmiddagen.
augusti 16th, 2010 § 4 comments § permalink
Det finns fåtöljer, och så finns det fåtöljer. Det här är The Fåtölj. Vi älskar den. Vi slåss om den. Men vi är helt överens om möbleringen – den ska stå i alla rum, överallt, hela tiden. Alla andra sittdon skäms när den kommer nära.
augusti 16th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Soffa § permalink
Den här soffan upptar mina vardagsrumsdrömmar just nu. Vi förälskade oss i den igår på IKEA, och den är förhoppningsvis snart en del av vårt liv. Fast ännu lite större, en sits till på vänsterflanken… gött!
augusti 16th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Inskolning: måndag vecka 2 § permalink
Hugo ringde för en halvtimme sedan och berättade att han nu för första gången lämnat Antonia ensam hos dagmamman. Hon var otroligt trött i morse stackarn, då vi inte lyckas vara konsekventa med hennes dygnsrytm, men glad som vanligt, lilla tappra människa. Så lite orolig var jag. Men hon ägnade tydligen inte Hugo någon uppmärksamhet alls när de väl kommit dit, utan han blev lämnad ensam när Antonia följde med Christina och de andra barnen in i köket och pysslade. Hugo föreslog själv att han skulle gå en timme, och Antonia noterade att han vinkade hejdå utan reaktion.
Vi har fått tipset att ha en väldigt lugn och tråkig vardag under inskolningen, så hon hinner bearbeta allt och komma in i rutinerna. Det har vi misslyckats helt med, då vi har gjort en massa kul och orutinerat istället… men kanske har det effekten att hon tycker det är rätt skönt att komma tillbaka till dagmamman – samma barn, samma plats… Det känns i alla fall hoppfullt, då Hugos avsikt är att börja jobba heltid på måndag, och jag börjar upplärning på nytt jobb nästa onsdag.
Idag hade jag tänkt fixa i trädgården, men det duggar visst märkte jag när jag nyss var ute och lånade ut bilen till grannen som inte fick igång sin… Fast, jag behöver ju inte använda den elektriska häcksaxen, finns annat att göra… Gräva sandlåda, flytta perenner, gräva upp rabatter vi inte hinner ta hand om, gräva upp kantsten… Hm, ut och jobba!
ps. Jag känner bebben varje dag nu 🙂
augusti 10th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Att bli mamma 2.0 § permalink
Som någon så klokt sagt, eller tja som det brukar stå i en del böcker om föräldraskap – när ett barn blir till så blir även två föräldrar till. Och jag kan tillägga – när ett barn nr 2 blir till, blir även två stycken tvåbarnsföräldrar till.
Jag går igenom alla Antonias urväxta kläder, från minsta storlek, och det väcker många tankar och känslor. Jag minns vad jag tänkte och kände när Antonia hade dessa kläder, och jag jämför det med vad jag tänker och känner idag, och vilka tankar och känslor jag har inför nästa bebis´ankomst.
Det skiljer sig stort. Jag minns den jag var när Antonia föddes, men det är inte många bitar som är samma som idag. Visst, grundläggande saker, och kanske i stort sett utifrån, är jag den samma. Men jag har omvärderat så mycket, omprioriterat, och har dessutom erfarenhet av att ta hand om ett barn, vilket jag ju verkligen inte hade när Antonia föddes. Den skillnaden känns enorm! Det ska bli så himla kul att få möta en ny individ, en ny bebis, utan att samtidigt lägga energi på den enorma omställningen och chocken det är att bli förälder med allt praktiskt och känslomässigt det innebär. Visst, att bli tvåbarnsförälder innebär helt nya utmaningar än att vara enbarnsföräldrer, men det är på en helt annan skala, det är ändå inom ramen för föräldraskap och familjeliv.
Det känns som att jag kommer vara mycket mer närvarande till bebisen, och till Antonia den här gången, uppleva närheten och relationen till bebisen mycket mer, och dessutom bevittna och ta hand om Antonias relation till sitt syskon, och hennes känslor inför den nya situationen. Om jag ägnade 90% av mitt fokus på praktiska saker när Antonia föddes, så känns det som jag kommer lägga 90% av mitt fokus på närhet och relationer mellan alla oss fyra i nya familjen denna gång.
Och förstå hur mycket bättre man kan förbereda sig den här gången, både praktiskt och känslomässigt, nu när man har en jäkla aning om vad det är man förbereder sig inför. Oj vad mycket pengar som tjänas på förstagångsföräldrars osäkerhet – det finns en pryl för varje osäkerhet, kuddar och filtar och skydd och stöd och extra och ultra och special att stoppa i vartenda hål av otillräcklighet… Men nu vet jag att vi har allt vi behöver för att ta hand om ett barn, och kan känna så mycket större glädje över det som väntar. Man slipper dessutom sitta som ett pucko och svälja och låta sig stressas av allt från goda råd till folks bestämda åsikter om allt från förlossning till amning till föräldraskap till möblering till smakportioner… Jag har ju redan körkort vad gäller barnaalstrande liksom! Ännu en faktor som ger mindre stress och osäkerhet, och mer glädje och längtan.
Både Antonia och Hugo sover, därav denna sköna paus och tid för tankar. Men nu ska jag snart väcka dem, och innan dess ska jag gå och göra mig lite fin, för i eftermiddag och kväll ska vi bli 30-årsfirade hos några vänner – lyx!
Här kommer lite nostalgibilder:
