Modern

Även om Antonia är dålig i magen är kraft och humör på topp. Här hittade jag henne när jag kom hem vid lunch. Jag vet inte vad hon leker, man undrar ju… 🙂

Jag har en massa sömnadsprojekt jag vill ta tag i, men kommer inte till skott. Vad säger ni, ska jag börja med hissgardiner till Antonias rum eller dyna och kuddar till soffan på verandan? Eller kanske en liten påse till en leksakskorg?

Idag jobbar jag till tolv, sen ska jag vabba med magsjuka Antonia resten av veckan.

Jag vet att jag tjatar om det, men det ska bli så kul att vara hemma i vår! Vi bor ju i en idyll, och det finns så mycket kul att göra och att avnjuta. Jag längtar efter att känna mig ännu mer hemma, landa lite mer i huset, trädgården och omgivningen. Här är en bild på soluppgången bakom grilleboden som mötte mig i morse när jag åkte. Tacksamhet är vad jag känner, aldrig mer att jag vill bo i stan.

Idag jobbar jag bara till 12 för sen ska jag hem och leka med Antonia. Jobbigt 😉

Hon mår ok men har nog haft en lindrig magsjuka som bara satt sig på aptiten och ”bakvägen”, förutom ett litet kräks i fredags natt. Hon är så nedrans duktig nu, kan allt själv- ta på overall, skor, mössa, pyjamas, sätta i dragkedjan (men ej dra upp)…

Hon har lagt sig till med ett väldigt respektingivande tonfall också. Ju mer bestämd hon är, ju mer behärskat uttrycker hon sig. Hon till och med viskar ganska ofta. Svårt att beskriva… Men t ex när vi häromdagen bråkade om pyjamasen, då tog jag på den trots protester, som jag brukar, men hon släppte eller glömde inte att hon faktiskt inte ville ha den, så mellan protestvrålen så sade hon gång på gång, med stor självbehärskning trots att hon var ledsen och upprörd, ”Ta av den mamma, jag vill inte ha den, ta av den.” Jag var tvungen att göra det till slut, det fanns ingen annan utväg, och det var aldrig meningen att kränka henne, jag trodde bara att hon skulle släppa det, glömma det, fokusera på något annat som hon brukar så fort pyjamasen är på.

Vi hade en liknande situation angående overallen i helgen. Hon var trött och jag skulle söva henne i vagnen, men hon ville verkligen inte ta på sig overallen utan vrålade ”Ta av den, ta av den!”

Den gången gav hon sig när jag lagt henne i vagnen och kört 10 meter. Då samlade hon sig, och kommenderade mig: ”Trösta mig!” vilket jag gjorde. När hon ansåg sig tröstad sammanfattade hon grälet med att konstatera: ”Jag ville inte.” Sen sänkte hon rösten lite, och kommenderade mig: ”Mamma, ta på mig skorna.”

Idag är Antonia och jag hemma, eftersom Antonia är lite konstig i magen. Det är en ljuvlig försmak på kommande mammaledighet, då vi har pysslat och myst hela dagen 🙂

Men ursäkta mig vintern, är det inte lite att ta i att leverera första snön i form av en storm? Antonia vill ju ut och leka, men det går ju inte när det blåser och snöar horisontalt hela dagen…

Om 5 minuter borde jag hämta Antonia, men jag blir lite sen till fördel för en stunds meditation, lattedrickande och bildredigerande i biltvätten, allt för att samla mig inför helgen. Farfar begravs imorgon, och jag känner ett enormt motstånd mot helgen, utan att kunna sätta fingret på orsaken.