Modern

Hur klär men en sån här kula? I säck? Min jacka går inte igen, måste ta mig till Myrorna och skaffa något stort och varmt att dra över mig närmaste två månaderna…

Igår fick ju Antonia följa med mig till jobbet. Det blev väldigt lyckat. Hon tultade runt och var ovanligt frimodig och flirtade med Oskar och Jonas och Fredrig (Fredrik) som blev såå smickrade över att hon lärde sig deras namn direkt. Hon visade upp sin fina Kalle-Jocke (Pinochio) och berättade att hon fått den av farmor, och Kalle-Jocke blev även hennes lekkamrat som fick titta på och beundra när hon klättrade på stolen och bäddade ner sig, medan mamma var lite tråkig och bara jobbade. Vi bakade lite pepparkakor kvällen innan, som vi tog med och bjöd på, men Antonia äter bara upp prickarna (Non stopsen) och sen säger hon: ”Mamma, den är slut”…

Vid ett par tillfällen våldade hon till sig min stol och dator, och tilldelade mig den miniräknare jag tidigare gett henne. ”Du kan titta på tv på den” sade hon, och böjde sig även fram och klappade mig på huvudet med orden ”Vad bra det går lilla vän”…

Antonia hittade en tub strössel i fikahörnan, och hällde själv upp en redig hög åt sig, som han kalasade på, och slutligen spred ut i ett jämnt lager över soffan och golvet.

Lite sömnig blev hon sista halvtimmen, så då blev det koja med KalleJocke under ett par stolar.

Oki, tack, nu vet jag iaf vilken årstid det är 🙂 svårt att ta sig fram men det blir ljusare i alla fall. Det är underbart vackert med de olika ljus som skapas i vårt hus nattetid (jo jag är uppe varje natt, trångt för blåsan nu vet ni…) I natt var det ett skirt ljusgrått ljus som tydligt säger att: ”Nej det är inte morgon än, det är mitt i natten men det har snöat!” Andra nätter är det becksvart som avbryts av starka strålkastare från lastbilar, sprakande blixtar från förbipasserande tåg, eller mer smygande ljuskäglor från personbilar. Och så ibland är det så ofattbart ljust, och då är det fullmånen som i full prakt skapar skarpa skuggor på alla trägolv. Även på morgonen är jag uppmärksam på alla ljusskiftningar, eftersom jag inte tänder hela min väg ner i köket, utan låter månljus, snöljus och gryningsljus lysa min väg. Jag som alltid varit lite mörkrädd känner mig helt trygg i mörkret sen vi flyttade till Solhem.

Appropå ta sig fram i snö, så har farmor snöat in helt. Bokstavligen alltså, så imorgon är det Antonia som får packa väskan och åka till jobbet med mamma. Jag tror det kommer funka prima, och tror hon kommer gilla det. Jag har en massa minnen från pappas kontor, hängde till och med där när han hade det hemma, helt frivilligt alltså 🙂 Jag gled på det hala plastgolvet lätt in under ritbordet, där jag satt och klistrade post-itlappar på balkarna som går där under, i ljuset av lysrörslampan som reflekterades mot väggen bakom och ner till mig. Och var ritbordet ledigt så satt jag där istället och lånade pappas dyra pennor och ritade ritningar av drömhus.

Så jag tror vi får en toppendag. Hon är ju egentligen inte så sjuk längre, men brukar vara hemma med farmor på onsdagarna ändå.

Vi hade en trevlig repetition med kvartetten igår, och jag fick en vision om att ha konsert hemma i huset. Har alltid haft en dröm om att hålla ”musiksalong” hemma, och nu kom drömmen till liv igen. En så trevlig sak att samlas kring liksom, bara spela för varandra i den mest opretentiösa miljö, långt bort från kyrkor, konserthus, Idolkameror eller melodifestivalomröstningar! Det finns en sån bekräftelsehets i mycket av kreativt skapande, allt ska bli globalt och internationellt, man vill hellre bli ”upptäckt” av den stora anonyma världsbefolkningen, än av sina grannar. Eller är det bara jag?

Tisdag hemma? Jag är schweintrött på att vara hemma med sjuk Antonia, så idag får hon bara ta och bli frisk.

Har haft en ok helg, men led av akut känsla av planlöshet igår. Mer snö och ljus så man vet vilken årstid det är i allafall…

Ska till barnmorskan och se till magen idag. Det är iaf mysigt. Det blir även en sväng till IKEA för att kolla vad vår drömsoffa kan tänkas kosta, samt pröva ut en ny säng. Slutligen blir det kvartettrepetition hemma hos oss ikväll. Fullt upp…

Mimmi, jag svarar på din fråga här, lyckades inte lämna en kommentar från mobilen:
Det är en sorts ultraljud. Hon känner lite på magen och vet sen exakt hur bebben ligger. Sen sätter hon en stav kopplad till en liten högtalare på precis rätt ställe och man hör bebisens hjärta. Skulle bebisen slå till mot mikrofonen så smäller det till i högtalaren. Morskan skriver upp vad barnet har för puls, ska vara typ 140. Ska försöka spela in idag.

Tjock och ful flodhäst efterlyser burka att gömma sig i, alternativt ett gäng uppfräschande skönhetsbehandlingar, eller åtminstone en påse nybakade lussebullar att kalasa på under ett segt kvällspass på lagret. Betalar bra vid snabb leverans.

Annars är det bra, är bara lite trött på att få min kropp övertagen av graviditet och barnafödande ännu en gång. Det är inte som att det är över och ungen kommer ut, oh nej, då börjar kapitlet trasiga dollypartonbröst+tjock mage utan älskvärt innehåll+håravfall osv… Känner att jag precis passerat den magstorlek som kan betecknas vacker/gullig och nu får jag mest kommentarer i stil med: ”Oj, nu är det snart dags!” Hell no, tio veckor kvar…

Men som sagt, om ni har vägarna förbi, lussebullar välkomnas!…

Oki jag erkänner, jag skaffade barn bara för att ha en ursäkt att leka igen. Snälla snälla anmäl mig inte till socialnämnden, jag tror inte att Antonia far allt för illa…