Modern

Antonia gör dagishämtningen till en sport – man måste hitta henne och man måste fånga henne.

I helgen har vi haft välkomstfest för Iwan med släkten, och jag är helt slut. Inte så mycket av att ha 9 översovande gäster, och 20 lunchgäster, som av att ha det med en förkylning i kroppen… Festen var mycket lyckad i alla fall, och resten av helgen. Vi bjöd på potatisgratäng, kokt rådjursstek och kycklingspett, samt chokladfudgekaka, och vi hade en liten ceremoni där vi berättade om Iwan och jag spelade lite och läste en dikt jag skrivit till honom, inspirerad inte bara av Iwan, utan det faktum att vi fick en ny granne i torsdags, en liten Idun.

Tänk vad tiden går långsamt, när en ny människa fötts
Man räknar minuter, sen timmar, som har gått från den stunden man mötts
Man lyssnar och luktar och känner, en ny liten mänska tar plats
Och boar in sig hos sina föräldrar, från vilka den sen ska ta sats
Små pip och små stön, små gurgel, små dofter av mjölk, bajs och hav
Små varma fingrar och armar och ben, som håller i tillvarons nav
Och bland allt det lilla, finns också det största, av kärlek och andakt och lycka
Den konstigaste ekvationen i livet, att en själ ner från himlarna rycka
Och vandra ett tag, ett liv, tillsammans, så kort tid, som var det ett hån
förgängligt är mycket, men en sak är sann, att jag är din mamma, och du alltid min son

Igår städade jag min planteringshörna och blir så sugen på att plantera och odla! Jag fick en massa inspiration när jag var i Trädgårdsföreningen i förrgår, och kommer ta en ordentlig inspirationsrunda på Blomstertorget på fredag när jag ska dit och köpa blommor till Iwans välkomstfest som är på lördag. Just nu använde jag inspirationen till att dela och plantera om ett par växter som jag fått av vänner för många är sedan (Anki och Kick, känner ni igen dem?) Och jag vill bara ta tillfället i akt och säga, att jag tycker det är väldigt roligt att få skott av växter från vänner, det blir liksom dubbelt värde, att de är från någon jag gillar, och att det är en växt som den personen gillar. Så vet ni 🙂 ni kan få skott tillbaka så snart jag fått fart på mina krukväxter, som nu är en rätt sorglig skara…

Nejmen, nu fick jag besök av en talltita i rabatten utanför fönstret 🙂

Jojomensan, så är det, han sitter sen i torsdags. Han kan inte ta sig upp eller ner (inte smärtfritt i alla fall) men sitta kan han.