Modern

Idag är vi ute och far lite, Iwan och jag.

Jag har börjat drilla Iwan med gåvagnen, och det går riktigt bra. Dagens framsteg var att han böjde benen, säkert 40 ggr, upp och ner och upp och ner.

Det lättaste att blogga om, är det pågående livet, eftersom det alltid finns där, och ger nya uppslag. Men det är också det svåraste, för det är det som är det viktigaste, det känsligaste, det dyrbaraste, pärlbandet av nu, nu, nu, som är det enda vi har, och som tillsammans skapar den helhet vi kallar livet. Så det är viktigt att värna om sina ”nu” och just nu lägger jag extra koncentration på att uppleva mina ”nun”, att komma närmare min glädje, min lust, min energi, att komma djupare in i hjärtat, landa i kroppen, komma ihåg att växla mellan vila och rörelse, mellan aktivitet och eftertanke, mellan djupsinnighet och ytlighet, mellan ned varvning och uppryckning, så ni hör – jag har fullt upp. Därför känns det inte rätt i magen nu att blogga, att formulera, dokumentera, dela, för jag är i rörelse och vill bara sväva framåt, uppåt, inåt. Det är min absoluta ambition att blogga mer, mycket mer, såsmåningom. Och det är min absoluta ambition att bli gladare, friare, skarpare, argare och mer högljudd!

Slutet gott, allting gott.

Nu tittar vi på en fartfylld sång- och teatershow med en massa Astridkaraktärer. Det är allvarliga grejer om du frågar Antonia.

Iwan tog en kaffepaus.