Modern

Vi var hos barnmorskan förra veckan, och allt ser fortsatt bra ut. Livmodern når strax över naveln nu, och Hugo fick höra hjärtljuden (och några sparkar på micken) för första gången… kul!

Det är full rörelse i magen flera gånger om dagen nu, särskilt på natten, om jag varit uppe och kissat och inte somnar direkt sen, då övas det mycket foxtrot och ibland lite break-dance och huvudspinn och andra snygga trick.. ser fram emot att få se allt den övat på när den kommer ut 🙂 Nu kan man se tydligt på utsidan också, om man har tålamod att titta och vänta ett tag, och jag får ”respons” om jag buffat och bökar på magen lite. Sen om det är ett ”kommunikationsförsök” eller bara att den lägger sig till rätta efter mitt knölande vet jag inte, men jag kan buffa lite och få en spark tillbaka flera gånger i rad…

Enligt veckans rapport från Vårdguiden så är bebben nu 30 cm lång och väger hela 1 kg! Jag har också börjat gå upp i vikt lite mer nu, är uppe i 106,5 kg. Hela 13 veckor kvar.. (är i vecka 27) …och det börjar redan kännas jobbigt… är ju inte alls tung eller jätteovig ännu, men det är fasen inte varken smidigt eller bekvämt att vara gravid, det måste jag då erkänna… Lever i förnekelse om att magen ska bli större, men det vill väl sig inte bättre… Planerar att tälta utanför huset sista månaden, för 3 trappor upp till lägenheten känns inte frestande i augustivärmen.. vi får se hur det går.

Vi har funderat över mammaledigheten lite också, och som det ser ut nu så jobbar jag hela augusti ut. Men det hänger lite på att jag kan ta mig 6 km till jobbet fortfarande. Har ju inte fixat körkortet än, så det kan hända att jag rundar av tidigare om det blir motigt att cykla… Man får börja ta ut mammaledigheten 8 veckor innan beräknad förlossning så det är lugnt iaf…

Förlossning ja, den ska man genomleva också.. Vi började vår ”föräldrautbildning” på mödravårdscentralen i förra veckan, 3 träffar à 3 timmar… känns så där halvintressant, ganska segt tempo men man vill ju inte missa något som man hade kunnat få veta… Imorgon ska hon snacka förlossning, och då får man väl iaf en snabbgenomgång av olika smärtlindringar och ställningar mm… Lite mer intressant känns den ”födslokurs” vi ska gå i helgen, på en privat barnmorskemottagning. Då får vi testa lite avslappningsövningar och andningstekniker i bassäng bland annat. Spännande! Det kommer nog kännas ganska mycket mer verkligt då…

Idag när jag var på väg hem från jobbet så drabbades jag av beslutsångest. Hela dagen hade jag sett fram emot att gå på körens avslutningsfest som skulle vara idag – ut på landet med en massa goa människor, grillat, sång och kall öl. För en gångs skull skrev jag upp mig i tid på samåkningslistan, för att säkra min plats ut till festen – jag ville ju verkligen gå! Jag hade planerat maten – om än enkelt – till korv med bröd. Ölen stod på kylning. Allt var klart. Och plötsligt kände jag bara – jag orkar inte! Men men men… det skulle ju bli kul! Jo.. men… jag orkade inte… klockan tickade och beslutsångesten blev allt svårare. Jag började måla upp för mig hur en kväll hemma vore, hur himla skönt det vore att bara slappa, att städa lite, packa inför resan till Hedemora, sova ut, men… jag kunde väl inte bara strunta i festen?

Jag kom hem och delade mitt dilemma med Hugo. Han försökte övertyga mig om att jag skulle åka (han skulle ändå inte vara hemma ikväll, det skulle ju bli kul, städa kunde han göra sen…) men icke, jag kände bara mer och mer att jag inte ville. Till slut gick jag in i sovrummet och bara vräkte mig på sängen, helt utmattad… Då tyckte Hugo att – är du så trött redan nu så är det väl lika bra att du stannar hemma och tar det lugnt! Äntligen kunde jag ta beslutet att strunta i festen. Och i samma stund var det som att min kropp hade uppnått det den ville med att vara trött, och då signalerade den en helt annan sak – simma simma simma simma simma! Va? Simma… jag är ju dödstrött? Jo, kroppen vrålade, simmaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! 10 sekunder senare stod jag i duschen, 30 sekunder senare hade jag bikinin på mig, 60 sekunder senare hade jag dragit på mig en klänning och flip flop-tofflor, och 10 minuter senare klev jag ner i bassängen, 30 minuter innan stängningsdags… Och vad LYCKLIG min kropp var – den fullkomligt galopperade iväg längs banan! Jag var klarvaken, pigg, och hade massor av kraft! Här var en utmaning som hette duga – att hinna simma 1000 meter innan bassängen stängde! Och jag simmade,och simmade, och simmade…. och jag klarade det… inte!! Efter 950 meter ropade de ut att bassängen stängde, och envis som jag var kastade jag mig iväg längs sista längden.. men blev stoppad av en argsint badvakt med ilsken visselpipa – Vi har stängt! Och snopet klättrade jag upp ur bassängen halvvägs, alltså efter 975 meter… subba! *grr*

Well well, en skön kväll blev det, med jordnötssmörs-och jordgubbssyltsmackor till middag framför TV:n, väldigt lite städning, väldigt lite förberedelser inför morgondagen men men… jag är helnöjd!