På syster Stinas begäran får jag väl ta och blogga lite mer om det lilla liv som bökar runt i min mage… Skriver gärna hur mycket som helst om det, men visste inte om det var så intressant att läsa om,,, men säger ni det så.
Här kommer en sammanfattning av mailet jag får från Vårdguiden varje vecka:
Jag har nu varit gravid i 32 veckor, och är alltså i vecka 33. Det är således 8 veckor kvar till beräknad förlossning. (De flesta förstföderskor ”går över tiden” så räkna med att bebben kommer under andra halvan av september, om 8-10 veckor alltså).
Bebben lär väga ca 2200 gram nu och är drygt 40 cm lång. Genom att studera hjärnverksamheten har man kommit fram till att bebisar vid det här laget kan skilja på dag och natt, ljus och mörker. De har tydliga perioder då de är vakna och sover. De har även börjat drömma.
Nu går vi till barnmorskan var tredje vecka och i slutet blir det varannan. Där mäter hon livmoderns storlek med ett måttband över magen, från blygdbenet till där man känner att livmodern tar slut (nu gör den det cirka halvvägs mellan naveln och bysten).Â
 
Hon tar även blodprov för att kolla järnvärdet och blodsockret. Järnvärdet har varit lite lågt men blodsockret är stabilt. Blodsockret kollar man för att märka av om man utvecklar graviditetsdiabetes. Dessutom får jag lämna kissprov där de kollar mängden proteiner i urinen, för att upptäcka havandeskapsförgiftning (som jag inte är helt hundra på vad det är, men det är inte bra…)
Slutligen kollar hon mitt blodtryck och lyssnar på bebbens hjärtljud. Senast vi var där så filmade vi när hon lyssnade på bebben, så vi har spelat in hjärtslagen. Från och med nästa kontroll kommer hon kolla hur bebben ligger, för då vill man ju att den ska vända sig och ligga med huvudet nedåt. Än så länge känns det som att den ligger åt alla möjliga håll…
Puss på er alla fastrar och mostrar och farbröder och morbröder och låtsasmostrar och andra intresserade sötnosar!
