Idag var jag inne på Subway och köpte ett par baguetter åt mig och Hugo till lunch. Det fick mig att seriöst överväga att skjuta mitt eget rådjur nästa gång jag blir hungrig. Hellre tar jag mig igenom ett par hektar skog än tar mig igenom alla valmöjligheterna i Subways meny. Och när jag kom till sista steget – att välja mellan 15 dressingar, så tänkte jag att det måste vara lättare att nacka en höna med händerna.
Kanske är jag velig, jag menar jag måste ju bara bestämma mig för vilket av fem sorters bröd jag vill ha, om mackan ska vara halv eller hel, vilket pålägg jag vill ha, om den ska toastas eller inte, om jag vill ha alla grönsaker (tomat, sallad, gurka, lök, jalapeno, saltgurka, paprika och oliver) och sen, ja, dressingshelvetet, och slutligen, ”salt och peppar?” Jag skulle dessutom försöka ta dessa beslut åt Hugo också, och de kunde ju bara fetglömma att jag skulle försöka ta någon form av meny och dessutom bestämma mig för vilken dricka jag skulle ha, och om jag skulle ha chips eller cookie och i så fall vilken sort… pust! Men: varför måste jag välja så mycket? Jag vill bara ha två mackjävlar… Till råga på allt sker allt detta i en krigsartad miljö av pipanden och tjutanden och sliceanden och saker som åker in och ut ur olika ugnar… och personal, som är trevliga, men pratar in under glasdisken så att alla försök att få hjälp med valen bemöts av ett stort leende och ett obegripligt mumlande…
Jag stöttar sånna här underbara människor:
Ett försök att lura nyburgaren till max
30 år senare var det fortfarande ingen som förstod henne
På snabbmatsfronten intet nytt
I valet och kvalet
Fast jag förstår personal som gör så här, särskilt mot krångliga kunder som mig:
Kund med det lilla extra
——————–
Innan dramatiken på Subways var vi hos barnmorskan, kanske sista besöket som gravid?! Allt såg bra ut som vanligt. Bebben sitter hårt fast ner i bäckenet, hjärtljuden är fina, magen är lite 1 cm större än senast, och mitt järnvärde är skyhögt (130) så nu slutar jag med järnpillren.
Efter det var jag på pedikyr! Det var något jag tyckte mina fötter förtjänat, och det var underbart skönt! Dock har jag ju inte så mycket ”problem” med fötterna, så jag fick bara rådet att smörja in dem bättre i fortsättningen…
Efter lunchen med Hugge sen så var jag in på Åhlens och skaffade mig en underbar förgylld kanin som jag förälskade mig i förra veckan. Det inköpet går verkligen inte ihop med det ekonomiska tänkande Hugo försöker tuta i mig inför den kommande föräldraledigheten, men den smällen får jag ta… Sen gick jag hem och….sov! Min första prioritet these days. Jag skulle bara testa om det gick, och det gjorde det.. Två timmar, puts väck! Skönt…
Resten av kvällen blir det desto mer aktivitet… nej jag skojar bara! Tbx till horisontalläge!
