Modern

Klockan är strax efter sju och en ny dag har börjat. Antonia ligger på golvet och fortsätter sina krälövningar. Liksom igår spanar hon bortåt bokhyllan.. ”Om jag bara kunde lära mig klättra också…” Nu har hon tagit sig fram till en sopsäck med garn som jag har stående här, prasslar spännande… Själv är jag också utsövd. Vi har lagt en madrass på golvet i sovrummet, där det Antonia ska sova. Särskilt på dagarna, då vi är rädda att hon ska ramla ur sängen (eftersom hon som sagt lärt sig kräla nu…) Varför inte i spjälsängen? undrar ni. För att jag alltid ammar henne till sömns, och inte vill riskera att väcka henne genom att flytta henne, eftersom hon inte sover så tungt på dagarna, men desto mer behöver sin sömn då… Så, nu söver jag henne på madrassen dagtid, och nattetid sover jag där om jag har nattat henne i dubbelsängen, eller tvärtom.

Idag ska vi för första gången testa att gå på ett babycafé som är för barn mellan 0 och 5 år. Då är det väl inget babycafé längre antar jag, menjag vet inte vad de kallar det. Det är på samma ställe som vi brukar gå på tisdagar, då det är för 0-1 år, med samma ledare och samma upplägg, men med äldre barn alltså. Jag tror Antonia kommer tokgilla det, för äldre barn rör sig lite mer ju. En massa 6-månadersbebisar som ligger som dregglande sälar stimulerar ju inte varandra så mycket… Dessutom blir det fler tillfällen för Antonia att få sjunga, för nu kommer det finnas 3 tillfällen i veckan, istället för bara ett som förut.

Själv är jag utvilad, men seg! Måste kicka igång mig lite och planerar att traska iväg på en promenad innan babycaféet, vilket innebär att vi ska gå om en timme (upp-och-hoppa ur soffan nu!!!)

Hoppas ni får en bra måndag och att ni också vaknar till strålande sol!

Idag, eller snarare nu ikväll, strax innan läggdags, tillryggalade Antonia sin första längre sträcka enligt krälmetoden. Alltså, hon har ju tagit sig fram till leksaker som ligger ett par decimeter för långt bort, och har tagit sig ett varv runt rummet idag, men nu satte hon av från mattan inne i sovrummet och tog sig ut i hallen, 2-3 meter i ett svep liksom. Man har märkt på henne att hon insett att hon snart kan ta sig typ vart hon vill, för hon har höjt blicken från leksakerna på golvet idag, och har blickat bort mot bokhyllan, sladdar, eluttag… Snart snart, finns det inget hon inte kan få tag på! …hjälp! Jag måste hänga henne i hasorna varenda sekund nu, för här är inte babyanpassat för ett öre.. eller, vi har inte så där jättemycket prylar, men det är verkligen inte genomtänkt ur barnsäkerhetssynvinkel, så nu blir det säkerhetstest närmaste veckorna… Och inte en lugn stund för mamman antar jag…

Helgen har varit rikigt soft. Hugo håller på att bli sjuk, eller eventuellt håller han på att bli frisk, och har monterat dator hela dagen. Jag och Antonia kilade ut på stan en sväng under eftermiddagen och köpte ”Den vita barnkammarboken”. Bingo! Antonia älskar den! De kan det där med barn, barnboksförfattarna… hon älskar alla bilder, och lyssnar noga när jag läser, smakar på sidorna (försiktigt, pussar bara lite…) och stirrar häpet omsöm på mig, ömsom på stereon, när jag sjunger med i sångerna och spelar den medföljande CD:n. Härligt! Jag tror det satte fart på hennes tankar lite, för oj vad hon har babblat under kvällen! Både korta och långa meningar, utrop, skratt, mummel… Hon börjar liksom jollra TILL oss, med ögonkontakt och allt. Oj så spännande det är…

Nu har hon somnat efter 3,5 timmars högkvalitativt nattande – först dusch, sedan babymassage till avkopplande musik och tända ljus, sedan ny blöja och pyjamas och amning följt av en tupplur. Sedan vakna igen, äta lite, gosa lite, och sedan satte hon av på sin krältur från sovrummet ut i hallen och ut i vardagsrummet. Där – gosa med mamma som kvällsfikade, gosa med pappa, sjunga några sånger, läsa några sagor, sedan tillbaka till sovrummet, äta och somna.. hoppas hon sover för natten nu, men det tror jag.