Idag har vi den andra visningen av vår lägenhet. Vi är ute på landet hos Hugos föräldrar och har varit det sedan i torsdags, eftersom vi hade första visningen då och jag inte oooorkar städa allt två gånger… Så nu hoppas jag att det räcker med dagens visning och att vi får lägenheten såld till ett bra pris. Igår fick jag dessutom sms från henne vi köper hus av, att hon har köpt en lägenhet, vilket är väldigt positivt, för då kan vi få ett definitivt inflyttningsdatum, om förhoppningsvis en inte allt för lång tid.
Jag känner verkligen av att jag befinner mig i en förändringens tid nu. Hugo börjar sin föräldraledighet om en vecka, vilket innebär att jag för första gången på 18 månader har en total rörelsefrihet (om än inte i allt för långa perioder, tänker ju inte åka på solsemester själv eller så… fast skönt vore det, hehe…). Så det bubblar inom mig av tankar om nya tillvaron där jag går iväg och jobbar varje dag = träffar vuxna människor dagligen, med vilka jag inte pratar om barn, kan gå på toa med stängd dörr och utan Antonia i knät eller stående bredvid ropandes ”Bajs!” (vilket hon gör så fort man öppnar toalocket….), en tillvaro där jag har en normal dygnsrytm, möjlighet att ta en kaffe på maten och bara sitta ner 5 minuter och… vara!?! Kanske tänka en tanke, en hel tanke, kanske dagdrömma lite, kanske planera lite framåt… och där någonstans känner jag hur jag öppnar en ny kran av inspiration och energi, påminns om att det finns en tillvaro där man kan få saker gjorda, där man kan genomföra sina planer, där tillvaron inte är som en rysk roulett av bajsblöjor och babybehov…
Ett område jag hoppas få lite skjuts på är företagandet. Fram till mitten av hösten hade jag ett hyfsat tempo, jag skaffade en mentor, jag jobbade med logga, men sen har Antonia bara blivit så krävande (och underbar) och november blev så mörkt och trist, så all energi och drivkraft försvann. Så att bara få en enda 15-minutersrast i lugn och ro, där jag kan samla tankarna, skulle kännas som värsta helgkonferensen för mitt lilla företag.
Ett annat område är hälsa. Med fasta arbetstider blir det dels lättare att planera in träning/lunchpromenader/cykling till&från jobbet och det blir dessutom lättare att planera måltider och matlådor, och inte gå och småäta hela dagarna. Skönt! Jag har liksom inte riktigt vetat var frukosten slutar och övergår i förmiddagsfika för att sedan bli lunch – någon mammaledig som känner igen det?
Och sen ska det så klart bli alldeles rasande kul att flytta ut till Törnevalla med allt var det innebär- att få lära känna landskapet, grannarna, huset, att kunna bjuda hem folk lite vettigare, att kunna ha familjen och långväga gäster på besök lite bekvämare, att få en mer meningsfull fritid (ja, jag tycker lövkrattning och listmålning ÄR meningsfullt)
Så, den ljusnande framtid är min!
Och Antonia sen då, lilla gullunge, henne vill ni väl läsa lite om. Ord är fortfarande huvudfokus. Hon härmar allt möjligt. Gårdagens nya ord var ”anta” vilket betyder vantar. Hon bad om ”anta” när vi var ute och lekte, och blev nöjd när jag satte på henne dem. Hon har sagt Nonja några fler gånger, och försökte under gårdagen säga farfar några gånger, vilket blir ”baba” eller i bästa fall ”vava”. Andra frekventa ord är bajs, bloja (blöja), peppe (äpple), dotta (docka), nejja (nalle), bi (bil), mamma, pappa, oj oj oj, ma (mage), mu (mun). Dessutom gör hon rörelser till ”blinka” (blinkar med handen, vilket hon även gör till bilder på stjärnor), klappa (klappar händer eller klappa katten), och visar mage, öga, näsa, mun och huvud om man frågar.
Nu ska jag dricka en kopp kaffe innan Hugo och Antonia vaknar. Ha en bra helg!