Modern

Locket på soptunnan hade frusit fast i morse. Nu kan man nog inte hoppas på ngn brittsommar längre…

…man sträcker på sig av stolthet… 🙂

” I går var jag ute och sprang med en av mina Pt-klienter. Hon berättade om sina visioner och vad hon skulle vilja göra. Kände igen mig lite i henne. Att starta något eget, men rädslan att det inte ska gå, att det är krångligt etc. Precis så kände jag också. Men att vänta löser ingenting. Ingen kommer att göra det åt dig. Och vad väntar man på? Bättre tider? De kommer inte, jag lovar. Go girl! Jag vet att du kan. Våga hoppa, du kommer att landa mjukt, garanterat! ”Satsar du ingenting, så… ja just det, så vinner du heller ingenting” ”

Ni kommer väl ihåg att kika in på min träningsdagbok ibland, och utropa glada påhejjningar!?!

http://helena.ilke.se/?page_id=819

…en liten söndagskvälls hälsning från en liten gräsänka på Stallgatan 11 A. Hugge har just åkte hemåt mot Borg för han ska jaga älg imorgon, jaktsäsongen börjar. Själv sitter jag och mailar till dem som vunnit mina senaste Traderaauktioner. Lika bra att vara på hugget, annars drar det bara ut på tiden och det blir inte värt pengarna om det tar en massa tid i anspråk. Brorsan Konrad har varit här över helgen. Vi har mest bara softat och haft det gott. I fredags när han kommit gick vi till restaurang Yogi och käkade. Underbart gott som vanligt, men lite stimmigt, så vi köpte lite glass på hemvägen och tog med oss hem till soffan och en film. Jag var lite för trött för att orka intressera mig dock, så jag gick och nannade, men grabbarna gillade filmen, ngn komedi om konståkning var det.

Senaste veckan har liksom senaste månaden varit alldeles för fokuserad på att jobba jobba jobba. Så veckans utmaning blir att lägga fokus på ngt annat område och låta arbetsdagarna komma och gå utan själsligt engagemang. Ska försöka fokusera på träningen istället, och ta mig i kragen och boka in en körlektion.

Förra helgen hade vi en riktig kulturhelg. På fredagskvällen var vi och såg Roy Anderssons ”Du levande”. En speciell film som lämnade ett litet avtryck iaf. På lördagen hade vi en lång härlig dag i Norrköping, på deras kulturnatt. Vi bara lät oss föras omkring av impulser, till olika framträdanden och tillställningar, blandat med kafé och restaurangbesök. Himla najs. Såg bland annat lite teater, så kallad Peepshow, hörde lite tangomusik och även en konsert med Norrköpings Symfoniorkester. Och hela helgen avslutades med ytterligare ett konsertbesök på söndagen, då vi såg Linköpings symfoniorkester göra ett uruppförande av en symfoni för sitar och orkester, skriven och framförd med Roop Verma. Det var himla läckert. Först spelade Roop några mer ”klassiskt indiska” stycken tillsammans med ett borduninstrument och tablas, och då är det i ärlighetens namn ganska obegripligt, om än otroligt fascinerande. Men när han förde över de klassiska slingorna och rytmerna till fioler, kontrabasar, flöjer och allt vad det var i symfonin, då låter det plötsligt väldigt enkelt och väldigt tillgängligt för västerländska öron. Kontrabasarna fick agera tablas och fick fram den härliga klang som finns i tablastrummorna, och fiolerna fick spela de sirliga melodislingorna. Läckert läckert.

Och tja, sen rusade veckan förbi med kvartett- och körrepetitioner måndag, tisdag, onsdag och konferens med jobbet hela torsdagen.

Nu ska jag gå och värma på lite varm choklad från dagens cykelutflykt till Roxen, och äta en scones innan jag somnar… Ha det gott var ni än är!

Min underbara personliga tränare Linda bloggade lite om mig igår. Oboj om jag blev glad att få läsa om hennes tankar… Hon skriver över huvud taget väldigt bra, en blogg att rekommendera! Så här skrev hon iaf:

”2007-09-26 Onsdag
Med känslan jag somnade med igår kunde dagen idag inte bli annat är underbar. Den började imorse på gymet då jag tränat en Pt-klient som haft några veckors uppehåll med ihållande förkylning och därmed inte kunnat träna. Att se hennes utstrålning efter ett spinningpass klockan 07.00 på morgonen var ett riktigt upplyftande ”halleluja moment” som Kirsti i Idol skulle ha sagt! Det riktigt strålade om henne!” (http://www.lindabergqvist.se/index.php?id=76&sida=22)

Kan man bli mer peppad? Och tja, jag behöver väl inte andras bekräftelse för att känna att det är underbart att träna. Resultaten låter inte vänta på sig. Efter bara tre dagars träning har ringarna under ögonen försvunnit, och jag kan hålla med Linda om att jag strålade igår. Blev förvånad var gång jag såg mig i spegeln, där fanns en annan glimt i ögonen och jag såg gladare ut i hela ansiktet. Så det är bara att tuta och köra. idag har jag ont i precis hela kroppen efter boxningspasset med Linda i tisdags, men det är så det ska vara. Men det gör att det nog bara blir en långpromenad ikväll, för imortgon är det Lindadags igen… *pust* Och sen ska Hugo bjuda mig på bio, och då ska jag unna mig lite lösgodis, goddigoddi!

Dags att jobba vidare!

Hur i hela fridens namn kan man lyckas med konststycket att gå upp 05.50 på morgonen och vara på jobbet 08.50? Jag har 5 minuters väg till jobbet… Visserligen har jag gått en 30-minuters promenad och jag har mediterat i 15 minuter, men att sen duscha, klä på sig och äta frukost borde väl inte ta två timmar? Det är hopplöst, om mina mornar verkar bara bli längre och längre… Min syster Julia vet säkert varför det är så här. ”För att du inte har något att se fram emot när du ska jobba med det du gör i åtta timmar”… och jag vet att hon har rätt…

… busskort? Vad har det att göra med höstsol och äppelträd som släpper sina äpplen med dova dunsar mot marken, och höstregn som piskar tröstande mot fönsterrutan, och skratt och samtal och glädje?

Jag känner mig som en av de där aporna de klär ut i snickarbyxor eller läppstift eller stråhatt och tar bilder på till affischer. Någon måste driva med mig, någonstans måste någon skratta åt mig, för det är ju bara så fånigt det jag håller på mer.

12.51

Nyss återkommen från en lunch med Hugo. Underbart! Vi satt ute i solen och jag fick beklaga mig en massa över arbetssituationen. Jag kom på att jag ska ändra taktik. Nu har jag tagit i tu med de stora uppgifterna hela tiden, och låtit undantagen och de små krångliga grejerna vänta. Jag ska börja med dem på dagarna istället, så slipper jag ha alla frågetecken i huvudet. Kan funka…

Något som funkar är min Hugo. Han är mitt lyckopiller, min solvarma sten att sitta på i en kohage, mitt halvruttna lilla äpple som sprider höstdoft, min solstråle genom kontorsfönstret som skänker lite livsglädje på morgontimmarna, mitt vattenglas när man vaknar och smakar bäver i munnen! Bozaki! Kocham ciebie!

Det är egentligen ett dumt uttryck tycker jag , ”Äntligen fredag”, det är som att man bara ville få livet att gå så fort som möjligt… men jag msåte ändå säga det idag, för denna veckan har varit en pärs. Jag har fullkomligt drunknat i jobb på dagarna, och trots att jag vill vill vill göra så mycket annat också så har kvällarna bara passerat i apati eller sömn… usch och fy för att slita ut sig på det här viset för några jävla busskort, känns så himla oäkta.. 🙁

I helgen ska jag i alla fall ta igen allt detta och vara äkta äkta äkta och komma närmare mig själv och mina riktiga intressen. Jag ska åka till syster Julia på Biskops Arnö och gå en kurs i huvudmassage. Det ska bli askul och senast i jul tänkte jag att jag ska kunna försörja mig helt på massagen! Eller nja, skämt åsido, vi får se vart det leder. ser mest fram emot att kunna ge lite avslappning åt mina nära och kära nu, och att få bli övad på av kurskamraterna hela helgen.. underbart!

Ikväll har Jullan utlovat att det blir bastubad och testning av hennes egengjorda krämer och salvor, skööönt och precis vad jag behöver… känner mig så ofräsch efter 3 veckor utan träning, börjar snart mögla… 🙂

Nu är det bara några timmar kvar att kämpa sig igenom, sen ska jag sätta mig på tåget och bara göra inget alls, på sin höjd läsa lite Nesser-noveller och lyssna på musik.

…har bara jobbat jobbat denna vecka, 10 timmar i måndags, 9 igår, 8 idag… Idag kom jag hem och lade mig på soffan och bara toksomnade. Blir så stressad över att inte hinna göra det jag tycker är kul. Blir genast frustrerad och ledsen. Vill vill vill så mycket… *suck* Slår bara knut på mig själv och blir ännu tröttare. Det är bara att vänta ut, vinden vänder väl. Om inte annt så gör den nog det i helgen när jag ska åka till min syster och gå en massagekurs. Men tyvärr har jag redan missat roligheter, idag skulle jag på bokklubb och hade egentligen körrepetition. Tänkte ta en avslappnande promenad istället men det blev bara sova som sagt… Och inte orkar jag laga ngn vettig mat när jag mår så här heller, klarar mig på mackor och bönburkar… Bla bla bla.. ja nu har jag gnällt av mig, dags att nanna… hoppas allt känns bättre imorgon!

kramar till alla vänner!