Modern

Igår rymde vi den tråkiga, novembergrå vardagen och staden och hamnade ute på landet hos Hugos föräldrar. Så skönt att ha människor omkring sig, ett stort hus att röra sig i, närhet till naturen och lite mer varierat sällskap åt Antonia än bara mamma, mamma, mamma…

Just nu ligger hon och förmiddagssover uppe i tv-soffan, farmor och farfar är ute och handlar mat och traktor, och jag har surfat runt lite i lugn och ro. Ska strax ta tag i att sy min nya blus till kören, pust… Tur man har en svärmor som är mönstrekonstruktis…

I morgon har jag repetition med kören hela dagen, och på söndag ska vi på våffelkalas hos polarn Vendela (som fyller 3 år på juldagen och firar lite i förväg). Söndag kväll hoppas jag kunna ta mig iväg på ett danspass på Friskis & Svettis! Längtar så efter att röra på mig, då jag har haft annat för mig ett tag och inte kunnat ta mig dit.

Hoppas ni får en fin fin helg allesammans!

Antonia upptäckte för ett par veckor sedan det sköna och vilsamma i att ligga ner. Hon började plötsligt släpa runt kuddar och andra mjuka saker i lägenheten och lägga sig på dem på olika sätt. För att uppmuntra ”läggandet” tog vi bort ena sidan på spjälsängen, så att hon kan gå i och ur den på egen hand, vilket hon gillar.

Här är en film på när hon ligger på olika grejer:

Här följer några mysiga bilder från det att vi hade Antonias faster Anna var på besök.

Och här är en film från ikväll när hon busar med Hugo:

Ni vet väl att jag tänker på er varje kväll när jag ska somna? Jag ligger och dikterar blogginlägg om allt kul och mysigt som hänt under dagen, men det är visst ingen som skriver ner dem åt mig…  Det är bara att ta nya tag!

Antonia är…ljuvlig!? Underbar! Rolig! Duktig! Busig! Knasig!

För några timmar sedan, efter middagen, satt jag och Hugo och tittade på ett gammalt avsnitt av Skavlan på SVT Play. Antonia busade runt i vardagsrummet, och var ömsom uppe hos oss, ömsom på golvet plockandes med något. Plötsligt börjar hon gnälla och jag ser hur fåtöljen gungar lite upp och ner. Hugo reser sig och tittar på andra sidan fötåljen, och hittar Antonia halvvägs in under den! (det är en ganska nätt liten fåtölj, men utrymmet under är max 20 cm) Hon fortsätter gnälla och krypa och kräla tills hon kommer ut på andra sidan och själv kan jag bara skratta så tårarna sprutar – vad skulle hon in där och göra? Om hon dessutom gnäller sin väg fram.. Hon är minsann inte rädd för en utmaning tjejen!

Idag har vi varit och gjort en massa ärenden, bland annat har vi varit på Ica Maxi och handlat. När vi var klara stannade jag till vid en bänk utanför kassorna och testade att mata henne med kall lasagne direkt ur burken. Det gick hur fint som helst, nu när hon hade en massa kul människor och kassor att titta på. Annars går det lite segt med intaget av fast föda, och det har gått lite ”bakåt” de senaste veckorna i samband med tandsprickning och förkylning. Så tricket är nog att mata henne när hon har annat att tänka på, fast det tar emot att ha det som vana, känns inte som att det befrämjar goda matvanor.. Nästa steg är väl att jag sätter henne framför tvn när jag vill ha i henne mat… *försöker slå bort tanken*

Jag då, vad pysslar jag med? Helena, storasyster, vän, korist, violast, företagare, sambo och inte bara mamma. Tja, igår fick jag en fin silverbrosch av Hugo. Den är inte nytillverkad utan köpt hos en juvelerare med antika smycken, vet dock inte hur gammal den är. Den föreställer några vinrankor och får mig att tänka på farfars växthus. Jag tror den kommer passa finfint på något stickat, blir sugen på att göra en grön kofta eller sjal. Just nu håller jag på med en vit mössa till mig själv, och nästa projekt blir nog att göra två små små handledsvärmare åt Antonia som vägrar ha vantar (vilket jag kan förstå då världen är full av små små saker att upptäcka och pilla på).

Största projektet förutom mammaskapet just nu är att starta företag. Det går framåt i små små steg, och jag kommer ganska snart att formulera mina första tjänster och efterlysa övningskunder, så håll ögon och öron öppna, eller anmäl ert intresse genast!

Ett annat projekt, som väl kan betraktas som ganska omfattande, är jakten på lycka. Hugo och jag har intressanta diskussioner om vad som gör oss lyckliga. Vad ger lycka, vad ger frihet? Hög inkomst eller låga utgifter? Tid för familj, varandra, vänner, släkt, semestrar? Boende nära stan, naturen, vänner, släkt, jobb? Många frågor att besvara, och många känslor kopplade till dem. Rädsla inför att bo utanför stan, trötthet inför att bo mitt i stan, sorg över att bo långt från syskon och släkt, lycka över att ha mycket tid med Antonia, frustration över att ha tight ekonomi, ja alla mynt har en baksida och en framsida helt enkelt….

Jag ska fånga promenerandet på video imorgon, lovar! Hon har fortsatt traska idag, och fick träffa sin förebild Maja som hon kunde traska runt med hela eftermiddagen! De tar efter alla möjliga beteenden från varandra, ljud, dansmoves… man kan riktigt se hur de speglar varandra och det som den ena gör först, gör den andra 10 minuter senare. Och de har stenkoll på vad den andra gör och vart den är, även om det verkar som att de inte bryr sig så mycket om varandra. Gulligt!

Vi har haft en finfin dag idag. Vi åkte ut till Borg igår kväll, för att ta hand om 25 kg älgkött som vi fått. Sen sov vi kvar där, och i förmiddags satte jag och faster Anna på vinterdäcken på bilen. Kul! Men nu måste jag köra i max 70 km/h i 100 mil för att köra in de nya bakdäcken… tråkigt!

Eftermiddagen tillbringade vi på andra sidan stan, i Linghem hos Maja och Maria. Roligt, underbart, mysigt som vanligt för både mig och Antonia. Nu sover Antonia i bilstolen ute i hallen sen vi kom hem för 1,5 timme sedan, och Hugo är på möte med bostadsrättföreningen. Och jag, jag surfar.. skönt!

Antonia började gå igår kväll! Vi är hos farmor och farfar, och Antonia traskade runt mellan oss på köksgolvet i en dryg timme, vrålandes och hojtandes av glädje! Hennes ansiktsuttryck var ungefär som på en som åker berg-och-dal-bana, eller slalom ner för den perfekta pisten… Hon övar vidare idag, och inspirationskällan tror vi är Maja som hon träffade i söndags…

Swoosch så har en vecka passerat sedan Antonia fyllde 1. Denna vecka har varit fylld av lek och bus, men även av feber på grund av tandsprickning och nu förkylning. Antonia hatar att vara förkyld. Så fort hon märker av snoret i näsan, t ex när jag ska amma henne till sömns, så blir hon jätteledsen: ”Vem har stoppat något i min näsa?! Ta bort det! Buuuhäääää…!” Denna procedur sker även nattetid, pust, hon som sover ganska bra annars vaknar och är ledsen flera gånger varje natt. Tur att hon gillar att nysa i alla fall, det gör henne glad. Fast sen blir hon ledsen igen när jag ska försöka torka bort snorsträngarna som hänger ner till hakan. Jag har snor på alla mina kläder. Suck. Det är en ny erfarenhet att jaga andras snor.

Själv är jag mest trött efter en hektisk vecka. Antonia har inte gett mig många stunder för mig själv för hon är så missnöjd med att vara sjuk (och gosig, och det kan jag leva med… ) så jag har en massa datorarbete och tankearbete som jag ligger back med. Och drömmen vore att hinna igenom det, och dessutom hinna med lite kreativt arbete bara för att det är kul och påminner mig om vad jag gillar att göra och vem jag är. Och DET, att veta vem jag är, är det viktigaste redskapet när man ska ta beslut har jag upptäckt. Och jag har beslut att ta – vad mitt företag ska heta, när jag ska satsa på det, vilka tjänster jag ska sälja, var jag/vi vill bo (kollar runt efter nytt boende), när jag ska hälsa på familj och vänner, när jag ska hinna göra något kul med killen min, åh en massa roliga aktiviteter att välja mellan, bara jag hinner komma i fas med det lite mindre roliga som sagt.

Nu ska jag gå och umgås med min kille som lagar mat i köket, innan min lilla tjej som sover i vagnen i hallen behagar vakna igen.

Ha en fin fredagskväll! Jag tror jag ska sällskapa Hedemoravännerna som sitter bänkade framför Idol.

Att städa har fått en helt ny twist sedan jag har en person i hälarna som medvetet motarbetar mig…

Nu ska vi se, stoppade inte mamma just in något här..?

Jo det var väl det jag trodde, en påse! Den ska väl inte vara här, eller?

Den plockar vi ut…

Whats next?

Observera högen av skärbrädor som hon slängde ut på golvet innan hon tog tag i sopskåpet… Själv håller jag på att montera tårta, men jag vet inte om jag vågar gå ut i köket igen efter att ha lämnat henne själv i 5 minuter medan jag bloggat…