Modern

Idag var jag inne på Subway och köpte ett par baguetter åt mig och Hugo till lunch. Det fick mig att seriöst överväga att skjuta mitt eget rådjur nästa gång jag blir hungrig. Hellre tar jag mig igenom ett par hektar skog än tar mig igenom alla valmöjligheterna i Subways meny. Och när jag kom till sista steget – att välja mellan 15 dressingar, så tänkte jag att det måste vara lättare att nacka en höna med händerna.

Kanske är jag velig, jag menar jag måste ju bara bestämma mig för vilket av fem sorters bröd jag vill ha, om mackan ska vara halv eller hel, vilket pålägg jag vill ha, om den ska toastas eller inte, om jag vill ha alla grönsaker (tomat, sallad, gurka, lök, jalapeno, saltgurka, paprika och oliver) och sen, ja, dressingshelvetet, och slutligen, ”salt och peppar?” Jag skulle dessutom försöka ta dessa beslut åt Hugo också, och de kunde ju bara fetglömma att jag skulle försöka ta någon form av meny och dessutom bestämma mig för vilken dricka jag skulle ha, och om jag skulle ha chips eller cookie och i så fall vilken sort… pust! Men: varför måste jag välja så mycket? Jag vill bara ha två mackjävlar… Till råga på allt sker allt detta i en krigsartad miljö av pipanden och tjutanden och sliceanden och saker som åker in och ut ur olika ugnar… och personal, som är trevliga, men pratar in under glasdisken så att alla försök att få hjälp med valen bemöts av ett stort leende och ett obegripligt mumlande…

Jag stöttar sånna här underbara människor:

Ett försök att lura nyburgaren till max

30 år senare var det fortfarande ingen som förstod henne

På snabbmatsfronten intet nytt

I valet och kvalet

Fast jag förstår personal som gör så här, särskilt mot krångliga kunder som mig:

Kund med det lilla extra

——————–

Innan dramatiken på Subways var vi hos barnmorskan, kanske sista besöket som gravid?! Allt såg bra ut som vanligt. Bebben sitter hårt fast ner i bäckenet, hjärtljuden är fina, magen är lite 1 cm större än senast, och mitt järnvärde är skyhögt (130) så nu slutar jag med järnpillren.

Efter det var jag på pedikyr! Det var något jag tyckte mina fötter förtjänat, och det var underbart skönt! Dock har jag ju inte så mycket ”problem” med fötterna, så jag fick bara rådet att smörja in dem bättre i fortsättningen…

Efter lunchen med Hugge sen så var jag in på Åhlens och skaffade mig en underbar förgylld kanin som jag förälskade mig i förra veckan. Det inköpet går verkligen inte ihop med det ekonomiska tänkande Hugo försöker tuta i mig inför den kommande föräldraledigheten, men den smällen får jag ta… Sen gick jag hem och….sov! Min första prioritet these days. Jag skulle bara testa om det gick, och det gjorde det.. Två timmar, puts väck! Skönt…

Resten av kvällen blir det desto mer aktivitet… nej jag skojar bara! Tbx till horisontalläge!

Vecka 37 har börjat, det är 4 veckor kvar till beräknad förlossningen och bebben är som galen i magen… Den har inte fattat att man ska vänta med att lära sig gå tills man kommit ut ur magen tror jag… Det trampar runt heeela dagarna… *suck och stön*

I torsdags till lördags var jag i Stockholm och hängde med Julia, mamma och Stina. Vår plan var att gå på Stockholms kulturfestival men det hade vi bara inte ORK till! Alla dessa människor.. vi gjorde många många tappra försök att ta oss samman, men så fort man hamnade i alla dessa folksamlingar så gick luften ur en. Det var helt vansinnigt påfrestande, som att vara på IKEA en regnig lönesöndag, hela dagen! Vi försökte samla energi genom att gå in på caféer för att fika och umgås, men överallt spelades hög musik och folk tjattrade i 90 decibel… pust! Så vi gick omkring som zoombies mest hela fredagen, och Stina som var särskilt trött då hon jobbat kvällen innan, gav upp vid sjutiden och begav sig hem till Uppsala.

Jullan och jag piggnade till lite när det blev svalare ute och vi begav oss ut mot Gamla Stan och Söder där det var lite softare stämning. Det var fortfarande en massa massa folk ute men vi njöt stort av att titta på människor, och framför allt inspirerades vi av alla coola kläder folk hade på sig! Här i lilla Linköping känner jag mig som den enda som köper kläder från Monki och har några klädidéer som sträcker sig utanför jeans-och-t-shirt-uniformen, men plötsligt befann vi oss i ett paradis av härligt klädda människor. Modet är ju så härligt nu för den som vågar, allt kan vara långt, kort, tight, löst, stiligt, slappt, rutigt, randigt, hysteriskt, sobert, och här fanns alla stilar representerade, både på killar och tjejer! ”Det är som att gå genom en film”, sade Julia och jag nästan i munnen på varandra. Så vi ställde oss i ett gathörn och bara stirrade och njöt av denna värld där man kunde få se ut hur man ville utan att behöva sticka ut. För visst, man får väl alltid klä sig som man vill, men jag har kanske ingen lust att betraktas som extrem och annorlunda, jag vill bara ha utrymme att uttrycka mig. Och i lilla Linköping så… ja, det är inte New York direkt…

Well, vad hände sen? Tja på lördagen slappade vi mest och pratade, pratade, pratade som vi brukar göra, och sen åkte jag hem vid fem. På söndagen bara tokslappade jag och tankade med Hugo-konto inför veckan som började igår. Fyra veckor kvar till beräknad förlossning, och jag har _fortfarande_ lite problem med att styra upp min tillvaro här hemma… Jag ska försöka skriva ett schema idag för de närmsta veckorna enligt principen att göra något jobbigt varje dag (sy gardiner, måla om garderoben, tejpa lister så Hugo kan måla) och något skönt (läsa, se film, promenera). Vi får se om jag hinner få rätsida på tillvaron innan den lilla knodden kommer ut och ställer allt på ända igen…

Nu ska jag käka lunch. Lägger upp lite bilder senare ikväll.

KRAM

Nu ska jag ut på äventyr en sväng, närmare bestämt på Kulturfestival i Stockholm. Eller kanske framför allt till Stockholm. Eller kanske framför allt till Jullan. Lite skakigt i knäna. Men kul också. Blir borta till lördag eller söndag.

Nu ska jag äntligen ta och lägga upp bilderna från vår helhelg med töserna Gustavsson i Skyttorp! Full fart var det från morgon till kväll, kan knappt tro att vi hann med allt detta på en dag… här kommer det iaf:

Vi började dagen med att besöka vårt eget ”Gröna Lund”…

Julia lånade kameran och tog ett fint porträtt av mig och Rebecka:

När vi kom hem igen satte vi igång att pyssla. Jag hade skrivit ut bilder på oss som Hugo tog i vintras, och tjejerna fick göra egna ”ramar” till bilderna.

Amanda målade blått blått blått och blött blött blött…

Till lunch åt vi pannkakor och morötter.

Sen ordnade Amanda en liten mysstund i bäddsoffan:

Efter vilostunden bakade Rebecka och Julia chokladmuffins.

Dem åt vi sen ute på verandan.

Det började regna jättemycket och eftersom vi inte visste vart badplatsen låg så passade Julia och Rebecka på att svalka sig lite…

Amanda hejjade på från verandan.

Regndansen funkade lite för bra så det började åska jättemycket och strömmen gick flera gånger. Rebecka, Julia och Hugo tog bilen in till Uppsala för att köpa lördagsgodis och för att hämta min bror Konrad. Under tiden tittade jag och Amanda på Madicken och somnade en stund.

På kvällen när det slutat regna gick vi en promenad och hittade en lekplats vid en skola där vi lekte en stund.

Det var allt vi hann med denna gången, ser redan fram mot nästa!

KRAM till er älsklingstjejer!

Det är väl lika bra att jag börjar infria mitt löfte om intensivare bloggande direkt. Jag tänkte visa er vad som hände i Lillstugan senast jag (och Julia och Hugo) var där, i början av juli.

Det första som hände var att varenda pinal åkte ut från stugan och Julia slet ut den gamla plastmattan – inte en dag för tidigt! Under den dolde sig ett fint och fräscht trägolv! Det behöver slipas för att bli godkänt för små mjuka knän tillhörande små personer som försöker lära sig att ta sig fram i världen själva, men det ser helt ok ut som det är.

Bra insats Jullan!

Sen försökte vi vara lite kräsna med vad vi stoppade tillbaka in i möblemanget. Sängstommarna kände vi var lite för platskrävande. Istället tog vi ur madrasserna och lade i ena hörnet.

Det blev en tjusig dubbelsäng, men efter att ha konstaterat dels att de är fulla med gammal halm, och dels att de inte är så sköna (Hugo provsov) så kan vi dra slutsatsen att de behöver bytas ut, lämpligen mot en resårmadrass med måtten 160 x 200 cm. Min tanke är att man ska kunna göra om sängen till typ hörnsoffa/sitthörna på dagarna, och därför vill jag ha en mycket stabil stomme under. Pappa föreslog att man kan köpa typ bjälkar (10-15 cm tjocka) och bara sätta ihop till en ram som man lägger under, för att få upp sängen en bit från golvet, men inte blanda in några rangliga sängben…. Tycker det låter som en jättebra idé.

Ytterligare fyra möbler av de ursprungliga fick komma in i stugan igen (+ ett bord med tillfälligt uppehållstillstånd) – nämligen fyra stolar. Jag har inte lagt märke till dem förr men de är faktiskt himla fina, och kom väl till sin rätt mot det nya trägolvet.

Tanken är att det ska stå ett runt matbord i mitten istället för soffbordet, så man kan ha plats att äta och pyssla och så. Gardinerna är som ni ser nedtagna, för att släppa in det lilla ljus som de små fönstren tillåter. Skönt och luftigt tycker jag! Nu behövs bara ett par diskreta rullgardiner så att man kan sova skönt på sommaren. Fönsterbänkarna brukar ju mest bli en uppsamlingsplats för prydnadssaker, så de tänkte jag att man skruvar ner för att göra hörnan rymligare. Några levande blommor kan man ju ändå inte ha här eftersom vi inte är här regelbundet. Spana också in hur fina trasmattorna är mot trägolvet.

Ytterligare två möbler fick komma in i stugan, men dessa är nykomlingar. Den ena, sekretären, ser ni på bilden ovan. Den har jag tänkt ska fyllas med livsnödvändigheter som plåster, pennor, handdukar, lakan, leksaker och annat man kan behöva här men inte har med sig varje gång. Så det ska bli bekvämare att åka hit. Så de små lådorna på sekretären kommer så småningom märkas upp med texterna ”Medicinlåda”, ”Kontorsmaterial” osv…

Den andra nya möbeln som tog plats var Julias röda sammetssoffa, som inhandlades på Shalom för ett par år sedan.

Kanske gör den plats för en bäddsoffa när Julia hittat någonstans där hon vill bo, men tills dess kan den ju få bo här. Notera även att den gyllene spegeln som har hängt i köket har flyttat ut i stora rummet nu.

Slutligen gjorde jag en räd i köket också. Jag sorterade allt i skåpen lite grovt och delade upp grejerna i ”användbara saker” kontra ”mindre användbara saker”.  Bland de användbara finns både platta tallrikar, djupa tallrikar, assietter samt en stor teservis. Min tanke här är att man ska kunna laga till lite enklare mat ute i Lillstugan, då det ju finns två spisplattor och en ugn. Nu finns det även en frys där, men den går ju att byta ut mot en kyl. Vatten finns dock inte, vilket är den stora begränsningen, men om man har en vattendunk där ute, samt en ”diskbalja” att bära in disken till stora huset med, för att diska, så kan det ändå funka för, som sagt, enklare matlagning.

Notera att spis finns.

Prydnadssaker på översta hyllan och ”de användbara sakerna” på de nedre hyllorna.

Fönster härligt befriat från prydnadssaker…

Prydliga burkar.

Om man nu tar sig hit och snor ihop sig en måltid så kan jag intyga att Hönshuset som såg dagens ljus förra gången jag var här och röjde, var en mycket trevlig matplats, särskilt på kvällen då kvällssolen ligger på. Julia snodde ihop en underbart god pizza på lördagskvällen som inmundigades där.

Jag fick under ”röjningsarbetet” veta av pappa att det mesta i Lillstugan är saker som Elsa och Fred hade med sig från Falun när de flyttade hit 1980. De gula sängarna har varit deras dubbelsäng och den rangliga sängen jag har en bild på längre ner har varit pappas säng. En del tallrikar var inslagna i tidningspapper från 1979, och i ett skåp gömde sig ett bröllopsfoto.

Dessutom fick jag veta, att Lillstugan fyller 100 år (!!!) nästa år. Den är nämligen byggd 1909. Vilken bra tajming att den fått en uppfräschning. Nästa år blir det fira av, med renoveringshelg och trädgårdsfixarhelg och jubileumshelg och you name it! En yogafestival framåt sommaren kanske? Hoppas ni dyker upp…

…Men pappa, vågar jag fråga…? Vad hände med skräpet och möblerna som åkte ut..? Smög de in i stugan igen när jag åkt eller?

Idag är det söndag och bebbens 35:e vecka i min mage börjar idag. Jag har vägt mig, och har fortfarande bara gått upp blygsamma 8 kg. Jag har även läst veckans brev från Vårdguiden, som talar om att bebisen i vecka 35 oftast har vänt sig upp och ner (vilket jag är ganska säger på att min har, känns mest som rumpa och lår som jag får tag på under bysten, inget huvud… och så kan jag känna små grävande killande rörelser ner mot underlivet, små små händer som övar på att greppa). Bebben ska vara ca 45 centimeter lång nu och väga drygt 2,5 kg. Bebben har hitills varit rätt skrynklig och mager, men nu ska huden bli slätare och bebben lite fylligare…

Det är vanligt att börja få lite ont i bäcken och rygg nu och det stämmer bra för mig det. Får ont så fort jag sitter eller står osymetriskt, om jag står och diskar och hänger på en höft, eller om jag sätter mig på en klippa och vrider kroppen för att fila tånaglarna eller nått… då gör det förbaskat ont att vrida tillbaka kroppen… Men jag har inga problem med att simma, promenera, cykla, förutom att jag blir trött lite fortare.

Det ska även vara nu som magen ”står som högst” (HÖGgravid), dvs, bebisen har inte börjat sjunka ner med huvudet i bäckenet ännu, utan trycker upp mot lungorna och magsäcken eftersom den är så stor.. och DET har jag inte haft så mycket besvär av… En del kan ha massa sura uppstötningar och omöjligt att hitta en bra sovställning, men jag har bara haft ett lätt tryck mot struphuvudet några gånger (visserligen obehagligt, men inte outhärdligt…) och så har jag ett par gånger vaknat av en sur uppstötning när jag legat och sovit middag… Men jag har gott och väl tio centimeter kvar upp till brösten, och då brukar det vara nu kvinnor har magen uppe vid hakan typ… Men det är ju inte konstigt att jag slipper det, några fördelar ska jag väl ha för att jag släpar runt på mina 190,5 cm.

Appropå halkskydd i sängen så funkade det bra! Min madrass ligger kvar där jag lade den igår 🙂 Dessutom har jag gått över till dra-på-lakan sen vi bytte vår 180 cm-bäddmadrass mot varsin 90 cm. Jag har aldrig förr lyckats skrynkla mina lakan men så har jag också sovit på 180-cm-bäddmadrass senaste 8 åren, och det har väl varit svårare att knöla ihop hela lakanet till ett dragspel då, vilket var mycket lättare nu… så efter 3-4 nätter med skrynkligt lakan brast mitt tålamod och jag skaffade ljusgröna (enda färgen som var kvar) dra-på-lakan på Hemtex. Alla gamla lakan blir inom några veckor omsydda till bebislakan.

Vi hann inte plocka in så mycket grejer i hyllan på vinden igår, men så blev Hugo klar ganska sent också. Nu är hyllan på plats i alla fall och det känns skönt.

Förmiddagen har jag ägnat åt lite skönhetsvård. Har testat ansiktsrengöringsmetoden OCM för första gången, färgat ögonbrynen och har noga balsamerat håret (nej inte balsamerat som egyptierna gjorde).

Nu ska Hugo och jag flänga iväg till köpcentret Tornby för att shoppa ett sällskapsspel samt en massa najs snacks att ta med oss till västkusten -> Smögen -> Sandra & Christoffer dit vi ska åka om ett par timmar, och njuta av salt och hav och alkoholfri öl i 4 dagar…najs!

Jag ska göra mitt bästa för att producera några blogginlägg närmsta dagarna också, så ni har ngt att läsa 🙂

PUSS på er!

Nu beger jag mig till Påskallavik för att lämna några möbler och storstäda Lillstugan. Tbx på söndag.

I söndags stannade vi till hos farfar ett dygn på vägen hem från Öland. Det blev ett dygn späckat med trädgårdsarbete och lite fikapauser. Farfar var pigg och ville gärna delta och umgås.

Fika på ”bron”  kaffe, bullar, smultron och dragspelsmusik

Efter mys och fika i solen så hände det grejer som heter duga. Under övervakning av farfar gav jag mig på den stora rosenbusken som de senaste åren ohämmat har flyttat in på Lillstugans veranda (numera omdöpt till Bakfickan). Jag klippte och klippte och klippte och ja, som Tage hade sagt: Vad bidde det? Det bidde en tumme! Eller snarare, fem små pinnar som stack upp ur marken. Det blev liksom inte något kvar att spara eftersom de två nedersta metrarna av busken var långa kala spikklubbor… Hm, jag skulle ha tagit ett kort på den rishög jag skapade, för den blev brandfarligt stor efter att jag kapat ett stort antal grenar samt ett träd som stod nere vid Hönshuset eller sträckte sig över den nya ”stigen”. Betonggrunden var inte det lättaste att få fram, för den hade fått ett tjockt jordlager genom åren, men nu är den i alla fall avsopad och fin och väntar på att stå värd för nymornade frukostgäster.

Uppifrån vänster:
1. Farfar bläddrar i sina väldigt välsorterade frimärksalbum. Där fanns bland annat Grönländska frimärken från 1945, stämplade med texten ”Danmark befriat”.
2. Jag i full färd med att avtäcka den gamla betonggrunden som ska bli uteplats under namnet ”Hönshuset”.
3. Jag kommer upp från Hönshuset på den nya stigen som jag skapat.
4. ”Hönshuset” ser dagens ljus för första gången på ett decennie.
5. Stigen från verandan till Hönshuset sedd uppifrån, ska täckas med grus senare i sommar
6. Verandan är i skriande behov av nytt staket…
7. …kanske skulle man då kunna göra en trappa ner, där rosen stod förut? För vi har alltid haft ett helsike att klättra över det där staketet i alla dessa år…

Vi får se vad som händer senare i sommar… Grannen och pappa ska i alla fall få upp nytt staket mellan farfars och grannens tomt, och det blir säkert fint! Hönshuset skulle behöva någon form av buske eller berså som ger lite insynsskydd mot vägen, så man kan sitta där i bara nattlinnet. Och trädkojan är verkligen inte i skick att inhysa några klättersugna barn… Både arbetskraft och nya idéer är välkomna!