Modern

Hur skönt är det inte att ha en trädgård!? Idag har vi varit ute och planterat om blommor som vi fick av hussäljaren. Antonia älskar att vattna, och lärde sig till och med att fylla vattenkannan själv. Nu är grilleboden urstädad och jag har påbörjat att rensa i planteringshörnan, så snart är det klart för trädgårdsfest! Rabatterna fick vi ju rensade av faster Anna i förra veckan.

Nu är vi trötta båda två men Antonia somnar inte. Hugo är ute och springer 12 km…

Jag har precis skickat in min första deklaration i egenskap av näringsidkare, och har under eftermiddagen helt överraskande insett att bokföring är kul! Jag gillar ju faktiskt ordning och reda och siffror och tabeller. Visserligen blev det en mjukstart med bara 14 transaktioner, varav alla var inköp, men det gav mersmak. Och det vore kul att gå några plusposter att bokföra också, så man kanske skulle ta ni skaffa en kund eller två? Men det får bli en annan dag, är fortfarande lite trött och febrig efter förkylning som började i förra veckan.

Förövrigt är det så kul att vara hemma igen. Livet är en fest här! Jag sitter och pysslar på vårt fina kontor, med utsikt över väg, trädgård och åkrar. På övervåningen hör jag Antonia springa omkring och busa med Hugo, och snart samlas vi i vårt härliga kök och äter middag. Har vi tur så kanske någon kommer förbi på en kvällsfika, eller så får vi väl hämta över någon granne 🙂 Jag har inte hunnit prata med grannarna så mycket som jag skulle vilja, men har några på span som jag verkligen vill lära känna, så jag ska se till att bjuda över dem snart snart. Dagarna räcker inte till för allt kul, och livslusten är på topp!

Mör är bara förnamnet efter en förmiddag i solen, en hemresa från P-vik samt tre timmars frigörande dans! Nu längtar jag till sängen, och till att få veta vad nästa vecka har att bjuda på. Morgondagen börjar med deklaration, så mycket är säkert.

Pappas flicka försöker koppla upp ett par hörlurar mot bilstolen. Eller är det mammas kreativa flicka som försöker virka något fint med sladdarna?

Nu ska vi åka hem, sade jag till farfar nyss, innan vi åkte därifrån. Varför det? frågade han.

Det gör mig ont att inte ha tid för min familj, och särskilt inte för de som är gamla. Varför måste jag åka hem? Varför ligger mitt hem så långt bort från hans? Varför prioriteras familjen så lågt i en tid då många verkar försöka ”hitta hem”, då lugn&ro, närvaro, handarbete, trädgårdsarbete, närodlat, slow food, ursprunglig föda är olika uttryck för en längtan efter rötter. Tänk om det fanns lika många bloggar om hur vi umgås med våra farföräldrar som det finns om hur vi ska klä oss och inreda våra hem… Vi behöver påminna varandra om vad som är riktigt viktigt. För att citera kungen ur första avsnittet om kungafamiljen: ”En förälder är oersättlig”. Lika så syskon, far- och morföräldrar, kusiner, barn. Man kan få ett nytt hem på ikea för några tusen, men inte en ny hembygd.

Om det finns något dåligt med vårt hus så är det väl det att man inte vill åka därifrån…

Det bådar gott! Idag ska jag skaffa solbränna!