Modern

Vi hade en skön sista kväll i Skåne, med middag i solen och till toner från Viktoria Tolstoys röst.

Vi tog oss även en sista Skåneupplevelse under hemresan idag då vi stannade till på Wanås slott och tittade på deras fantastiska utomhusinstallationer. Vi hann se knappt en fjärdedel innan vi kände att orken tröt och vägarna ropade, men det var en upplevelse och vi kommer absolut tillbaka. Det var inte svårt för Antonia att uppskatta det hela heller, känns som hela idén riktade sig till barnet inom oss, eller vad sägs om jättebollar uppe i trädklykor, upp-och-ner-vända rum, gulmålade björkar, mystiska röster som ropar på mamma och pappa mitt i skogen, ett träd med 10 gungor i alla höjder, en jättestor röd vägg mitt i skogen, en gammal stenmur med inristade hemliga budskap, en mörk magasinsvind med tonvis av gamla plagg hängda över takbjälkarna, ett hus med bara fönster, dörrar och möbler? Man behöver inte anstränga sig för att bli berörd.

Och just det ja, utsikten härifrån uteplatsen duger den med… Jag förstår att konstnärer dras hit, eller är det Österlen som gör konstnärer av Skåningarna?

Efter avslutad loppisrunda badade vi vid Borrby strand, sandigt värre, tacka vet jag klippor… Antonia och jag blev trötta och sov ett par timmar på eftermiddagen. Nu äter vi en väldigt sen lunch medan Hugo och Emilia hämtar gratisbiljetter och handlar picknickmat till en utekonsert med Tolstoj ikväll.

Idag har vi pallrat oss upp än lite tidigare för att hinna med en ordentlig loppisrunda och bad innan Mimmis utställning öppnar vid tre. Vi tittade på den igår, och Mimmi sålde en tredje tavla. Ikväll ska vi måla på dukar vi köpte på Coop Extra. Man märker att man är i målarnas landskap när matbutiken har konstnärsmaterial! 🙂

Utsövda ger vi oss i kast med att utforska skånes östkust. Jag kunde redan igår konstatera att skåne är ett paradis och jag skickar en ivrig önskan till stjärnorna att de ska förena våra vägar i framtiden.