Modern

Tona vaknar efter 3,5 timmars sömn. Då passar Hugo på att somna. High life.

Dagens byte från Skänninge marken – 1,3 kg fudge! I munnen just nu – apelsinchoklad…

Idag har jag haft en intensiv förmiddag, vilket jag tar igen med en riktigt slapp eftermiddag. Skönt att göra sig förtjänt av lite vila och ha något att bearbeta för en gångs skull. Vad har jag gjort då? Jag har spelat på morgonens gudstjänst i Missionskyrkan i Linghem. Jag spelade i onsdags också, på en kvällsgudstjänst i ett missionshus på landet, och trots att det var en pärs så ställde jag upp en gång till.

Varför pärs? För att jag inte spelat solo knappt förr, framför allt inte HELT ensam, dvs utan ackompanjemang, för att jag inte spelat viola knappt alls på två år, för att jag knappt har någon repertoar, för att det är skitläskigt att ställa sig upp och bara visa vem man är och vad man kan.

Varför gör jag det ändå? För att jag vill våga, tycker jag spelar vackert, njuter av det, vill hitta musik jag älskar och få tillfällen att spela den. Jag var tacksam över min nervositet i morse för den var ett tecken på att jag skulle göra något modigt. Dessutom blev jag lycklig över att ett svårt parti som blev fel i onsdags, plötsligt gick bra i morse när jag repeterade. Övning ger färdighet, funkar det på mig också?

Och förresten, det gick jättebra, även ur publikens perspektiv. Jag fick många fina tillrop efteråt. Men framför allt, så var det ju härligt att spela.

Vi hade gäster på fika och middag idag. Antonia älskar alltid att ha gäster, och Mats lyckades bryta isen på rekordtid genom att ha en kaninnalle med i present. Antonia roade och roades hela kvällen, men avslutade det hela väldigt oväntat. Hon hade bjudit upp Marie till dans när hon plötsligt tog med Marie upp på övervåningen för att ”hon skulle lägga sig”. Marie frågade var Antonias säng var, och det visade hon, kröp ner och bad Marie ”hämta pappa stoppa om”. Pappa kom upp, stoppade om, fick en puss, drog ner rullgardinen och gick. Sen tog det bara 5 sekunder innan Antonia lämnade sängen… Men då gick jag upp till henne och sövde henne på rekordtid. Toppen!

Jag satte mig vid datorn för att redigera nedanstående blogginlägg (vilket jag inte blev klar med…) efter middagen , när Antonia kom för att hämta tillbaka mig till köket (för att mata mig med låtsaspannkaka) med orden: ”Kom lilla unge! Kom lilla unge!”

Var lär hon sig allt? Inte säger jag väl ”unge” om varken henne eller andra barn?

Andra meningar som förvånat mig idag är ”Kan du ta hand om det här?” ”Jag är en busunge” ”Jag har inte smakat” ”Smaka, den är god!” ”Du ska åka hem.”(till kompisen Lucas som var här på förmiddagen) …samt att hon låg själv och lekte tittut med täcket i halvmörkret när jag kom in till henne i morse. Hon älskar verkligen att ligga och dra sig i sängen på morgonen, kanske var det den egenskapen hon visade prov på när hon stannade ett par veckor extra i min mage?

Idag har jag tillbringat hela eftermiddagen, 6 timmar, åt intensivt kroppsarbete i trädgården. Som Mimmi skulle säga: Älskar’t!

Här är vad jag åstadkommit, samt planerar…

Här utanför garaget har jag rivit upp två rabatter (de är de som ligger i säckarna…). Längst till höger närmast häcken tänker vi ha en stor sandlåda, som går ut ca 2,5 meter från väggen. Längs resten av väggen, från sandlådan och bort till kalkstensplattorna som ligger nedanför trappen, funderar vi ev på att lägga plattor, så kan man cykla trehjuling där, ev ställa gungor eller kanske äta middag i kvällssolen.

Sol, är annars något som vi helst vill undvika när vi äter… Därför funderar vi på att ta bort plattorna på nästa bild.

Kvar skulle vi lämna lite runt grillen, så man kan ha lite arbetsbänk intill, eller kanske ett litet bord med två stolar, men resten ska ev bort, då det är sol där hela dagarna… *svettigt*

Istället skulle vi kunna äta lunch och middag här, i skugga av huset. Vid frukost kanske man också kan sitta här, i skuggan av parasoll, då det inte är varmt på morgonen. Så slipper vi ha matgrupper på olika ställen för att få skugga… Och blir det knöligt att sitta på gräset, så är det längs med denna vägg vi skulle lägga nya plattor. Det är ju dessutom så nära köket man kan komma, så det känns som ett bra ställe…

Vad jag dessutom åstadkommit idag, och som tog ett par timmar, var att klippa ner vinbärsbuskarna lite… eller ganska mycket… Jag tog vad som behövdes ta, enligt trädgårdsboken jag fick av min vän Kristina, och då rök alla nedåtriktade grenar, alla helt horistontella grenar, ofta två meter långa, korsandes genom de andra buskarna, alla grenar som gick rakt in i häcken eller rakt in i muren mot grillen, och kvar blev några stora glesa buskar, som jag nog kommer gå på ännu en gång i höst…

Inte helt lätt att göra sig av med allt avfall bara, måste man ha släpvagn för att kunna hantera att ha en trädgård?

Dagens trädgårdsfynd blev detta:

En massa vinbär!

Hugos egenodlade potatis, som Antonia med god aptit tryckte i sig till middag.

Och så framförallt, den där sköna behagliga tröttheten man bara kan förtjäna genom 6 timmars arbete ute…