Modern

Minns ni amazonkvinnan som glatt skuttade igenom en graviditet 2008? Som tålmodigt väntade 16 dagar över tiden och hade kunnat vänta längre ändå? Som körde crosstrainer i vecka 38? Som cyklade 12 km varje jobbdag? Som klippte vass på Vintingsberg? Rensade uteplats i Påskallavik? Gick i skor med klack? Inte jag…

Jag håller på att checka in nu. Bebben ligger för mig obekvämt i magen, och det trycker överallt när hen korvar runt. Förra veckan låg den inte ens åt rätt håll, nu vet jag faktiskt inte. Det trycker på mina lungor och mage, jag får uppstötningar om jag lägger mig efter maten, jag blev helt slut efter att ha burit en bricka upp för trappan, det gör ont när jag ligger i vissa ställningar, och jag är trött!! Skulle kunna tänka mig soffläge fram till förlossningen nu… Puh!

Som någon så klokt sagt, eller tja som det brukar stå i en del böcker om föräldraskap – när ett barn blir till så blir även två föräldrar till. Och jag kan tillägga – när ett barn nr 2 blir till, blir även två stycken tvåbarnsföräldrar till.

Jag går igenom alla Antonias urväxta kläder, från minsta storlek, och det väcker många tankar och känslor. Jag minns vad jag tänkte och kände när Antonia hade dessa kläder, och jag jämför det med vad jag tänker och känner idag, och vilka tankar och känslor jag har inför nästa bebis´ankomst.

Det skiljer sig stort. Jag minns den jag var när Antonia föddes, men det är inte många bitar som är samma som idag. Visst, grundläggande saker, och kanske i stort sett utifrån, är jag den samma. Men jag har omvärderat så mycket, omprioriterat, och har dessutom erfarenhet av att ta hand om ett barn, vilket jag ju verkligen inte hade när Antonia föddes. Den skillnaden känns enorm! Det ska bli så himla kul att få möta en ny individ, en ny bebis, utan att samtidigt lägga energi på den enorma omställningen och chocken det är att bli förälder med allt praktiskt och känslomässigt det innebär. Visst, att bli tvåbarnsförälder innebär helt nya utmaningar än att vara enbarnsföräldrer, men det är på en helt annan skala, det är ändå inom ramen för föräldraskap och familjeliv.

Det känns som att jag kommer vara mycket mer närvarande till bebisen, och till Antonia den här gången, uppleva närheten och relationen till bebisen mycket mer, och dessutom bevittna och ta hand om Antonias relation till sitt syskon, och hennes känslor inför den nya situationen. Om jag ägnade 90% av mitt fokus på praktiska saker när Antonia föddes, så känns det som jag kommer lägga 90% av mitt fokus på närhet och relationer mellan alla oss fyra i nya familjen denna gång.

Och förstå hur mycket bättre man kan förbereda sig den här gången, både praktiskt och känslomässigt, nu när man har en jäkla aning om vad det är man förbereder sig inför. Oj vad mycket pengar som tjänas på förstagångsföräldrars osäkerhet – det finns en pryl för varje osäkerhet, kuddar och filtar och skydd och stöd och extra och ultra och special att stoppa i vartenda hål av otillräcklighet… Men nu vet jag att vi har allt vi behöver för att ta hand om ett barn, och kan känna så mycket större glädje över det som väntar. Man slipper dessutom sitta som ett pucko och svälja och låta sig stressas av allt från goda råd till folks bestämda åsikter om allt från förlossning till amning till föräldraskap till möblering till smakportioner… Jag har ju redan körkort vad gäller barnaalstrande liksom! Ännu en faktor som ger mindre stress och osäkerhet, och mer glädje och längtan.

Både Antonia och Hugo sover, därav denna sköna paus och tid för tankar. Men nu ska jag snart väcka dem, och innan dess ska jag gå och göra mig lite fin, för i eftermiddag och kväll ska vi bli 30-årsfirade hos några vänner – lyx!

Här kommer lite nostalgibilder:

Är i full gång med gräsklippandet och svettas så det dryper, så jag smiter in och tänkte förtjäna mig en liten paus genom att prestera ett blogginlägg.

Jag fick en första vink från min ”invånare” idag… jag låg på rygg, och vände mig till sidan, och kände då hur någon rutschade ner mot sängen, och sen gjorde en liten volt för att komma till rätta… Känner igen det från när Antonia var i vecka typ 20-25… Gulle! Den lär ska vara stor som en nyfödd kattunge nu ungefär, fast rakad då… (egen liknelse, det står INTE så på vårdguidens följ-din-graviditet-sida)

Åter till gräsklippningen! Och appropå klippning, så var jag hos min underbara frisör Carro på Hairstudio Unique och fick min tinning trimmad igår, en liten miniuppfräschning som dock ”gör” hela frisyren! I love!