Och när jag ändå bloggar, så måste jag väl skriva lite om mitt eget litet underverk… Antonia har haft sitt första ”ligga-på -golvet-i-affären-och-skrika”-utbrott idag. Hon brukar vara ganska road av att vara i affären, det brukar räcka gott att få stå i vagnen och bara titta. Men idag, när jag plockade ett paket Bregott från hyllan, så kom hon på… ”Ska också!” (hon är mycket för att härma nu…) så jag satte ner henne och hon började plocka ner Bregottpaket och lägga ner på golvet. Jag försökte hindra henne, och hon blev (som Mia i ”Mia&Klara” skulle ha sagt:) ”Flicka utan armhålor” och gled ur mitt grepp och ner på golvet där hon fäktade och skrek en stund. Jag lyckades resa henne och fresta henne med att få skjuta på vagnen. Det funkade 7-8 meter, bort till messmöret. Då skulle messmörstuberna ner på golvet istället… Suck! Jag tog henne på höften och fick desperat roa henne med än det ena än det andra på vägen ut ur affären: Titta Antonia, plocka upp varor på bandet! Nej inte plocka ner igen.. Titta Antonia, trycka koden! Nej inte ta ur kortet än… Titta Antonia packa ihop varorna.. ja, ta lite sallad, bra, ät sallad… och så gick det bra att sätta henne i vagnen igen.. en stund. Jag fick bära henne hela vägen hem…
Annars då? Tja vi är förkylda och snörvlar och hostar och har oss. Jag har en massa pyssel att göra men Antonia vill ha sällskap hela dagarna nu så det är kört.. Jag får barnvakt på onsdag eftermiddag, det blir fint!
Och vad gör Antonia om dagarna? Hon säger mamma väldigt fint nu, fast inte specifikt till mig utan även till Hugo så hon fattar väl inte innebörden… Men hon säger det inte bara tydligt, utan med en speciell röst, hon liksom pressar fram det så hon får lite lägre röstläge, och ibland drar hon på första ”m:et” så det blir en morrning: mmmrrrrrrrramma! Typ… jag får försöka filma.
Vi läser böcker. Hela dagarna läser vi böcker. Det är väl det som är den stora grejen nu. Och Antonia har börjat härma lite andra ord också. ”Voff” (om det är ett ord) är dagens nya, och hon försökte säga ”bada”. Som vanligt säger hon ”hej”, och framförallt ”titta”, till förbannelse, och alltid med 110% entusiasm, från kl 07.00 på morgonen (när man inbillar sig att man ska kunna hålla kvar henne i sängen, men hon kastar sig mot böckerna på sängbordet) tills sent på kvällen (när man hoppades att hon kunde somna (men hon kastar sig mot böckerna på sängbordet…), titta, titta, titta!!!
Idag var vi ute på stan en sväng för att få lite frisk luft, men imorgon ska vi fortsätta koncentrera oss på att bli friska.
Hela förmiddagen ägnade vi åt tårtmontering, och framåt lunch somnade Antonia djupt och hårt, med näsan tryckt mot kudden… Under tiden fick vi besök av Maja och Maria, så Antonia kunde ge sig direkt in i leken när hon vaknade. Maja fyller år idag, så hon fick en klänning av oss, som min granne Berit och hennes syster gör, Moster Anita heter märket.
Godingar i matchande klänningar. ”hallå hallå?”
Maria roar de hänförda småttingarna med fina sånger
Och Maja klappar i händerna..
Och vinkar lite, medan Antonia är lite mer skeptisk/chockad.
Ett porträtt vill jag ta på henne varje födelsedag, och detta får bli årets bild.
I hård konkurrens med denna..
Sen gick vi på promenad och köpte färsk fisk, hämtade paket och lekte med pudeln Rasmus som vi mötte utanför huset. Antonia sov gott i höstluften, och när hon vaknade stod farmor och farfar och tittade ner i vagnen, så på´t igen bara! Fina paket hade de med sig, och Antonia blev nerpackad i en kartong.
Farmor hade stickat en fin varm tröja med matchande mössa till, och så fick hon vagnen med flickan och hunden som ligger ramför henne på bilden. Flickan skakar på huvudet när man drar vagnen, och Antonia härmade glatt.
Det kom fina paket med posten också, ett från Hedemora och ett från Örebro, båda med mycket uppskattat innehåll i form av bok, sockor och leksakerna på nästa bild…
Plastkoppar i olika färger och storlekar som man kan leka med på alla möjliga sätt. Farfar försökte envist bygga ett torn men kom aldrig till toppen innan Antonia hade rivit det.
Fina farmor och farfar blev bjudna på lax med potatis och citronsås.
Sen var det dags för tårta (som det varit bild på i tidigare inlägg) och vi sjöng för en förundrad och storögd Antonia som inte kunde sluta säga ”Titta! Titta”, en mycket fin komplimang till konditorn (moi), som särskilt försökte göra en tårta som skulle vara rolig att se på.
Antonia vinkade lite av glädje efter att ha ätit tårta…
Och farfar han kunde vinka han med.
Så var den dagen, och Antonia ville verkligen inte gå och lägga sig. När jag tillslut fick henne till ro så kunde hon inte sluta fnissa, och till slut somnade hon till sitt eget nynnande. Jag tror verkligen vi lyckades göra hennes dag speciell!
Att städa har fått en helt ny twist sedan jag har en person i hälarna som medvetet motarbetar mig…
Nu ska vi se, stoppade inte mamma just in något här..?
Jo det var väl det jag trodde, en påse! Den ska väl inte vara här, eller?
Den plockar vi ut…
Whats next?
Observera högen av skärbrädor som hon slängde ut på golvet innan hon tog tag i sopskåpet… Själv håller jag på att montera tårta, men jag vet inte om jag vågar gå ut i köket igen efter att ha lämnat henne själv i 5 minuter medan jag bloggat…
Idag är det Antonias första födelsedag. För att vi ville att det hela skulle gå rätt till så var vi inne och sjöng för henne med frukost och paket och ljus på sängen. De mottogs med några gnyenden och att hon vände sig om i sängen och sov vidare… men vi satt kvar och småpratade lite och efter en stund vaknade hon och fick höra ”Ja må hon leva” en gång till och öppna sitt paket, innehållandes en Makka Pakka (figur från hennes favoritprogram Drömmarnas trädgård) som mottogs med ett hej och blev matad med vindruvor.
”Ja må hon leva…”
Liiiite sömning under paketöppningen…
Hej MakkaPakka!
Eftersom det är en särskild dag idag, så ska ni få lite extra fint att titta på, dels en film från igårkväll då hon visade sin bästa sida i samarbete med vardagsrumsdörrarna, och dels en film från morgonens bad.
Sitter ensam hemma vid datorn mitt på eftermiddagen vilket inte hör till vanligheterna, men det är dags för vaccination igen för Antonia, och jag skickade iväg Hugo på uppdraget att ta henne till BVC. Jag tycker nämligen att jag inte är ett alltigenom bra sällskap i vaccinationssammanhang (nervös). Inte vet jag om Hugo är bättre men han är inte sämre i alla fall. Jag har alldeles för stort medlidande för hennes och mitt eget bästa, och mår lite dåligt varje gång jag kommer att tänka på stundande vaccinationstillfälle. Därav magontet i skrivande stund.
Första gången (när A var 6 mån) lyckades jag stressa upp alla inblandade, men andra gången var jag riktigt duktig (=lugn och pedagogisk). Men det var för att vi var tvungna att vänta lite på en sköterska (Antonia fick två sprutor samtidigt) och då frågade sköterskan ut mig om mina företagsplaner, vilket fick mig att tänka på annat och gjorde mig lugn. Trots denna positiva erfarenhet litar jag inte på att jag gör det lika bra denna gång, plus att jag fick lite skäll av en vän när jag sade att jag inte KUNDE lämna över detta till Hugo, för att JAG måste trösta efteråt. Det måste jag ju så klart inte, hon har ju faktiskt en pappa som kan göra det lika bra. HUR vet jag inte, men det är ju inte upp till mig att ha svar på utan upp till honom. Det är bara så svårt att släppa ansvaret ibland, eller ofta…
Så, nu sitter jag här vid datorn och försöker tänka på annat, och sluta klandra mig själv för att jag lämnar Antonia i sticket (…eller hur var det nu, lämnar henne med sin PAPPA) när hon ska genomlida detta stora och smärtsamma trauma (…eller hur var det nu, ett par nålstick?)
Jag kan bjuda på en härlig bildserie från i morse. Antonia visade intresse för mitt hårband som hänger på handdukskroken, och när jag satte det på henne så låt hon det sitta kvar. Gulle!
Och nej, jag är inte så bra på att sålla bland bilderna jag lägger upp här, alla är ju finast!
Förra veckan hade vi fantastiskt besök av underbara syster Emilia. Hon var här och bara sprudlade av livsvisdom och glädje som en mindre frikyrklig amerikansk delstat. Hon lämnade efter sig många nya sköna tankar om framtiden, det förflutna och framför allt om nuet. Nuet är ju allt, allt är nu, det här är allt, ni vet det va? Dessutom trillade det in ett par cd-skivor om mindfulness (”Vart du än går är du där” av Jon Kabat-Zina) i brevlådan från henne (nu har jag avslöjat en av hennes visdomskällor…) som jag ska njuta av.
Pust, tror ni hon har fått sprutan nu? BVC-besöket började för en halvtimme sedan, men hon skulle få en rutinundersökning av läkare, samt vägas och mätas av sköterska.. Hm, jo de borde vara klara nu, hoppas det gick relativt smärtfritt.
Nu kom Antonia och Hugo hem igen. Det var ingen vaccination idag, det är om två månader. SÅ nervös är jag, att jag tar ut det hela i förskott..
Idag åkte mamma hem efter ett 4-dagarsbesök. Vi har haft en massa mys, och avslutade med en förmiddag i Trädgårdsföreningen och en fika på Åbacka café. När vi skjutsat henne till bussen hade vi en liten jamsession här hemma. Vad tror ni, det här kan väl bli något? Antonia är kreativ och använder fötterna när inte armarna räcker till… Och vilken jävla hållning man har sen, men det är ju inget nytt…
