Då var vi framme. Resan har gått utan komplikationer och jag känner mig helt fräsch trots 14 timmar på flyg och totalt 24 timmars resa. Vi gav oss av hemifrån vid 10 igår förmiddag och nu är klockan nio på kvällen i Bangkok, vilket innebär att den är 16 hos er i Sverige. Tidsskillnaden känns ok än så länge. Vi fick uppleva den genom att vi på flygresan till Peking först fick middag vid sjutiden. Sedan visade de lite film och vid tio släcktes det ned och man fick sova några timmar. Klockan ett på natten sedan (vilket är sju på morgonen i Kinatid) blev vi uppväckta och fick frukost. Så de kortade helt enkelt ner natten från åtta timmar till två. Vi får se hur det kommer kännas imorgon.
Nej solen lyser inte alltid ovan molnen – det kan vara natt också.. Gryning ovan molnen ovan Kina…
 
Mat vid mellanlandningen – sojabönsjelly i chilisås med ris, friskt vågat, slemmigt men mättande..
Mellanlandningen i Kina var intressant. Vi var visserligen bara på flygplatsen och det vara bara i fyra timmar, men det var ändå Kina. Jag satt och betraktade alla kineser samtidigt som jag i huvudet försökte komma på allt jag visst om Kina. Det senaste jag läste var att de avrättar en himla massa folk där, kan de ha varit 7000 om året, eller var det fler? Hugge, det var väl du som pratade om det häromdagen, eller? Satt iaf och försökte förstå att det var Det Kina jag var i… De nya intryck jag fick var att de verkade ganska glada och lättsamma.
Well nog om Kina, nu är vi i Thailand. Vi tog en taxi direkt till hotellet och blev f e t l u r a d e på priset…Nått i stil med att betala 8000 för att åka från Arlanda till Stockholm, istället för 400 kr… Tur bara att de inte är de summorna det handlar om här i Thailand, men det var så mycket vi blev lurade, 2000%.
Hungriga som vi var gav vi oss ut på gatorna för att hitta lite bukfylla. Efter att ha kryssat fram bland ett hundratal stånd med musslor, fisk, bönor, friterade bananer, ris, nudlar, kött av alla slag, dofter av alla möjliga kryddor så tog vi skydd inne på Seven Eleven och försåg oss med vatten, öl, chips och kakor.
 
Mat tillagad och serverad vid en åttafilig väg frestade faktiskt inte..
Att gå över vägen – en konstart som inte bara handlar om att tyda trafikljusen…
Det riktiga Thailand får vänta tills imorgon. Så nu är det väl dags att duscha och sova, fast klockan bara är middagsdags i kroppen. Ska köpa mig en halvtimme till här vid datorn förs nu när jag bloggat så duktigt. Får se om ambitionerna håller i sig…
Imorgon är planen att ta en tripp till Khaosan road om vi bara orkar med en grej, och Khaosan Road och MBK om vi orkar med två saker.. vi får se.
Kramar från en ännu blek men dock sommarklädd Helena
Här är ett citat från Amnestys hemsida:
”Exempel på brott som kan leda till dödsstraff i Kina är skattefusk, våldtäkt, mutor och drogrelaterade brott. Det har också hänt att separatister avrättats trots att de protesterat med fredliga metoder. Barn under 18 år har dömts till döden och en rättegång är inte alltid en självklarhet.”
Beträffande antalet som avrättas varje är skriver Amnesty så här:
”Amnesty har samlat uppgifter om 1 700 avrättningar i Kina, men det finns ingen officiell statistik så det är sannolikt toppen på ett isberg. Enligt en välkänd kinesisk juridisk expert, Liu Renwen, avrättas cirka 8 000 människor varje år i Kina.”
men hallå! jag slötittade på teve igår och plötslit bar du ju med på toppform! det är helt sjukt! gud vad konstigt det kändes, och roligt! men se till å smaka på lite thaimat nu va! Ha det kanon, pussåkram!
(plötsligt var)
Hehe ja det är en liten hemlighet jag har.. tack för påminnelsen, ska ta och titta på det avsnittet på nätet… puss