…och jag känner en liten lätt panik.. Jag har de senaste 2 veckorna skickat ut 25 000 busskort till ca 200 olika skolor, och idag börjar eleverna skolan. Jag har hela tiden överösts av frågor om korttyper, leveranstider, fakturor, kompletterande beställningar, ändrade beställningar, klagomål på levveranser som kommit bort i posten, som saknat informationsfoldrar (de tog slut)… och jag antar att dessa samtal inte minskar nu när skolan börjar. Föräldrar kommer börja ringa och fråga om man kan uppgradera kortet att gälla på helger (kan man inte!), skolor kommer komma på att de behöver fler kort, ja att sitta vid skrivbordet idag är att ständigt överösas med nya problem och frågeställningar, och inte en chans att slappna av och sitta om ”rutinpilla” med någon uppgift.. *pust* Spänner mig i hela kroppen varje gång telefonen ringer… Jag får väl försöka ta detta som en övning i att hålla distans till problem och klagomål, vara objektiv, lugn och sansad, be andra om hjälp när jag inte kan själv, be att få återkomma när jag känner mig stressad och inte hittar svaret direkt… *andas en gång med magen*
ring ring, nu ringde det igen…Â Jag måste försöka tänka lite förnuftigt. Jag har ju inte gjort ngn megatabbe, bara ett enstaka kuvert har försvunnit i posten, de flesta som inte fått informationsfoldrar accepterar det, ingen kan kräva att jag ska skickar kort snabbare än på 4 dagar, för det är vårt leveranslöfte… Det finns en massa förstående och kunniga personer här på jobbet som kan hjälpa mig om det krisar dig. Så. Pust. Relalalaxa.