När jag spelar piano, finns det bara en sak mina barn vill göra – sitta i mitt knä! Båda! Samtidigt! Att mitt musicerande blir väldigt påverkat, av trängsel både i knät och bland tangenterna, verkar inte bekymra dem. Och vad kan man bli annat än varm i hjärtat och lycklig?! De små glinen älskar musik och älskar mig, så vad finns det för musik som är vackrare än när 120 kg kärlek trängs på samma pianopall?


