I morse slog det ner som en bomb vid påklädning – ”Det DÄR är ju en flicktröja!” Hon syftade på den rosa pyjamaströjan jag just tagit av och som hon ville ha på sig. Hon nobbade smörgåsbordet av tröjor i plommonlila, roströd, gråblå och vitt som jag så genusmedvetet och ekonomiskt inhandlat (så Iwan kan använda samma). Vad gör jag nu? Syr dit rosa blommor på allt, som jag kan sprätta bort sen? Köper rosa? Jag har förstått att det kan bli så det slutar… Missförstå mig inte – jag har inget emot rosa, och egentligen tror jag inte det är det hon är ute efter, nej hon kan nyanserna – det ska vara spets, paljetter, blommor, broderier, stjärnor… Suck. Jag tror jag skaffar henne något riktigt sötsliskigt och ser om det är det hon är ute efter, och sen jobbar på att vara en god förebild.
tona har ju sin ögon/tutt-tröja. den borde ju duga, men hon kanske inte får använda den?!
Hrm, ja det var ju den hon ville ha till dagis, och NEJ den får hon inte ha på dagis, särskilt inte första dagen. Jag föreslog att hon kunde ha den under en annan tröja, men hon ville ha den över.
mhmmm……
Lite tankar om rosa bara… Vi har ju pratat lite om det här. Men, det kanske kan vara intressant ändå… Jag har ju precis gått in i samma fas med min dotter, som du vet. Hon har inte haft något rosa fram tills innan sommaren (hon är ju lika gammal som Antonia). Vi har sedan vi fick barn, fram till nu, köpt neutrala kläder på polarn och pyret. Först har vår son Fannar haft dem, och sedan Freja. Det har varierat i färgskala, klarrött, blått, rött, grönt. Sedan kom sonen in i en rosa period. Jag köpte två rosa tröjor åt honom när han var tre år och han var så nöjd och stolt, och ville ha dem jämt. De kunde han ha på dagis i knappt ett år innan någon talade om för honom att ”det där är en flicktröja”. Han har älskat rosa i smyg ett tag efter det. Men nu vill han inte alls kännas vid det. Med Freja har det varit annorlunda. Efter att under hela våren ha börjat tidiga morgnar med utbrott och bråk(vi fick handgripligen dra på henne kläderna-som hon sanbbt slet av igen) om att hon inte vill ha på sig jeans och tröja utan vill ha klänningar, bara rosa, (som hon initialt inte ens ägde) kom vi till en slags brytpunkt i början av sommaren. Det var när vi besökte några vänner som har två döttrar. Allt de hade var rosa. De hade utklädningskläder- prinsessklänningar, änglavingar, ballerinakjolar- en rosa dröm för en liten Freja helt enkelt. Hon var i himlen. Vägrade ta av sig prinsessklänningen på de två dygn vi var där. Hon var så nöjd, och lekte alla möjliga lekar och bara njöt. Det var då vi bestämde oss för att nu ger vi upp. Vi stöttar henne i hennes rosa dröm. Det var ju så vi tänkte med vår son, varför kan vi inte göra det med vår dotter? Dels därför att vi har fått för oss att då är det ”flickigt”, och borde det inte vara bättre om vår lilla tjej är en ”pojk-flicka” med jeans, lite tuffare liksom? Men, man kan ju vända på det, varför är det det maskulina som ska vara idealet för något som är tryggt och stabilt? Freja är ju en tuff liten tjej med hårda nypor och tufft humör som ingen sätter sig på i första taget. Kan vi inte uppmuntra hennes stabila självkänsla och stärka hennes ”jag” trots att hon är iklädd en rosa prinsessklänning? Jo, så måste det väl vara? Och varför köpte jag, utan att reflektera två rosa tröjor till Fannar, medan det tar emot så väldigt att köpa dem till Freja? Sedan tycker jag ju verkligen inte att idealet ska vara flicka=rosa=söt och timid, Nej absolut inte! Men, jag har börjat fundera på vilka värderingar jag själv lägger i rosa/lila och klänningsbärandet. Jag vill ju inte föra över några fördomar på henne, så det är väl dags att kanske bara tänka att rosa är en färg som alla andra. Prinsessklänning fick hon på sin födelsedag för ett par veckor sedan. Den tog hon på sig över ett par jeans till dagis idag, och frågade mig när vi pussades hejdå ”mamma, kan man ha prinsessklänning när man gör geggamojja?”, Javisst sa jag leendes och tänkte att det är ju här det gör skillnad i hur hennes tankar kring ideal växer fram.
Ja, ja, nu är hon bombarderad med rosa, lila och klänningar. Och det har tagit två månader tills hon frivilligt tog på sig ett par jeans (första dagen idag!). Jag har en förhoppning och dold plan om att det är så det ska fungera nämligen. Att vi tröttar ut henne med en viss typ av kläder för att hon sedan ska vilja vara ”allätare” i klädväg igen. Vi får väl se…
Åh vilken kommentar, I love! Tre gånger längre än inlägget! Supertack för att du delar med dig av dina erfarenheter Linda, du har ju berättat lite innan och det var med det i åtanke jag ändå gav mig ut på rosajakt…