Lycka är, att sitta på trappen och prata med en förbipasserande pingvin. Hon ville ha vindruvor till frukost, men fick nöja sig med nektariner. Och så var vi tvungna att plocka en ny bukett först. Förresten är det nog inte en pingvin utan bababar, de har ju inga ben. Och det var mörkt där uppe, och blinkade, blink, blink, blink. (Ljuset i rummet fladdrar när rullgardinen slår i draget från fönstret.)
jag önskar att en sådan landar på min balkong en gråmulen morgon!