Vi äter gott, vi firar påsk, vi dricker kaffe, äter choklad, dricker vin, lyssnar på vacker musik, dansar, skrattar, busar och älskar, en paus från arbetet med att tömma farfars hus, dela på det som var hans, skicka finserviser, prydnadssaker, handgjorda textilier och pensionerade bruksföremål till loppis. Jag tänker med skratt i halsen och gråt i bröstet att det är märkligare och mäktigare att finnas än det motsatta. Snarare än att undra var farfar tagit vägen, undrar jag hur han kunde finnas, hur jag kan finnas? Hur bygger man en människa av kött och blod och själ och personlighet och skratt och känslor och erfarenheter och tankar och minnen och sorger och längtan och drömmar?
