En kompakt tystnad från övervåningen vittnar om att det omöjliga kan ha hänt – Hugo har lyckats söva Antonia – trots att jag är hemma!!!
Är jag inte hemma så är det inga problem, men är jag hemma så brukar hon inte acceptera att bli sövd av pappa. Men det verkar banne mig som att det har gått – utan problem! När de höll på att borsta tänder där uppe så tog hon en sväng till trappen och ropade på mig och undrade om jag inte skulle komma. Men jag svarade att jag skulle ta hand om bebisen och att hon skulle borsta tänder och läsa bok och somna med pappa, och då vände hon tillbaka mot sovrummet utan kommentar och busade vidare med pappa. Joy!!! Och nu är det… tyst!!!