Världens finaste storasyster verkar ha kommit i säng som hon skulle igår. Hon och pappa Hugo var här igår kväll, och Antonia är så stolt och glad över sin lillebror. Hon visade upp honom för min rumskamrat, som även fick en visning av Antonias fötter ”som är mycket fina, jag har dem där i strumpbyxorna” som fick tas av för tåviftning och jämförelse med de två namnlösa bebisarnas fötter.
Jag har sagt åt Antonia att hon kan lära lillebror allt hon kan, och den uppgiften tar hon på stort allvar. Hon håller en hand på hans tutte när han äter (ja, det har dubbelammats nu 🙂 ) och kommenterar att han suger. Hon har även bråttom att få hem honom så han kan sitta i barnstolen och äta mat, och tja, to be continued.
Vi har även börjat föra in ämnet ”om du lär lillebror allt du kan så ska vi lära dig allt vi kan om att ta hand om små bebisar” med en första lektion i bebisars hungersignaler samt att man helst inte ska luta sig mot deras magar…
Klockan är nu strax innan sex, och jag har, lite mer rutinerat än när Antonia föddes, samsovit och sovammat mig igenom natten. Skönt! Imorgon förmiddag blir det läkarkontroll, med fokus på att han får i sig mat som han ska. Jag har ju en oerhörd fördel av att mjölkproduktionen redan var igång, annars krävs det som regel tillmatning för att så här stora barn inte ska må dåligt.
Nu ska jag sova lite till.
åååååå! vad fiiint!!! jag blir helt varm å glad!
”Jag har dem i strumbyxorna”….hahhah!