Sommaren 2001 var jag i det fantastiska klostret mellan Taize och Aumeny i sydöstra Frankrike. Jag var där en vecka, och gjorde en inre resa jag länge längtat efter – äventyret att inte tala under en tid. Under en vecka levde jag tillsammans med ett 20-tal andra tjejer från hela Europa i det katolska nunneklostret i Aumeny, och vi delade våra måltider i tystnad. Liksom alla andra som besöker denna plats, så deltog vi i de tre stora bönestunderna som hålls dagligen, och vi hade även en egen bibelstudiegrupp dagligen. Övrig tid ägnade vi åt att möta oss själva, i naturen eller i de olika kloster och kapell som finns att välja på. Det var en fantastisk vecka, med både smärtsamma och glädjefyllda insikter, och jag lärde mig att meditera. Sedan dess har jag burit med mig beslutet om att jag verkligen vill fortsätta meditera, och nu när det närmar sig 10 år sedan jag bestämde detta, så tänker jag infria mitt löfte till mig själv. Jag känner mig stärkt och inspirerad av mitt lyckade VVV-projekt (våga vägra vintertrötthet) och är redo för ett nytt egoprojekt att sätta tänderna i.
Men, jag har lärt mig att jag lätt sparkar bakut av förändringar som känns för stora och långsiktiga. Därför ska jag ge mig själv en tidsbegränsad utmaning, nämligen den att från och med första ledighetsdagen (22 dec) och fram till förlossningen meditera 30 minuter dagligen. Jag kallar projektet 1000 minuter, då det blir slutsumman fram till beräknad förlossning. Sen lär jag ju gå över en två, elva veckor, men det blir bara bonus.
Men, då undrar ni kanske – är det någon mening med att meditera i bara en månad? Måste man inte göra det regelbundet för att få resultat? Jo visst, naturligtvis är mer bättre, men här ska ni få höra en häftig och glädjande nyhet. Jag läste om ett forskningsprojekt om meditation, där man låtit försökspersonerna meditera dagligen i en månad, och så undersökte man hjärnan på olika sätt, samt ställde frågor om bland annat personernas lyckotillstånd. Det första härliga resultatet var att personerna var tydligt lyckligare efter meditationsmånaden. Men det fantastiska resultatet var att lyckohöjningen var permanent! Även lång tid efter att personerna slutat meditera hade de med sig effekten – snacka om bra tidsinvestering! Så, om en månad kommer jag vara permanent lyckligare. 🙂 Heja hjärnan!
Naturligtvis har jag en förhoppning om att få mersmak och fortsätta meditera regelbundet, men det känns helt klart uppmuntrande att veta att effekten är bestående. En liten julklapp till mig själv.
Inspirerande! Jag vill också meditera mera!
Annan glädjande forskning visar på signifikant bättre immunförsvar nästan genast efter meditation!