Jag fortsatte grubbla över bristen på öppen diskussion kring barnuppfostran, och kom under kvällen att tänka på ett intressant radioprogram jag hörde för några år sedan. Det var en barnpsykolog som blev intervjuad (Malin Alfvén?) och hon berättade om hur synen på barn och barnuppfostran ändrats mycket under senaste årtiondena. Förr (jag vågar inte sätta årtionde för jag minns inte) så skyllde föräldrarna alla problem på barnet. ”Vad är det för fel på honom/henne” var frågan man ställde till barnpsykologen om man sökte hjälp. Nu är frågan snarare ”Vad har vi gjort för fel?”. Föräldrar idag ser ett mycket större eget ansvar i hur barnen mår, och här kommer min poäng – det är naturligtvis därför det blivit svårare att prata om barnuppfostran! Det har blivit ett mycket känsligare och personligare ämne.
Inlägg i debatten välkomnas! Om ni tycker kommentarsfunktionen är krånglig så maila på helena snabel-a ilke.se så kan jag lägga upp inlägget här sen..
Vill bara säga att jag läser med stort intresse och sparar texterna inför min framtid som förlossningspedagog 🙂
puss
jag läser också med stoooort intresse. du reflekterar och tänker så spännande!
jag med läser allt