Idag nådde Antonia en ny nivå hos dagmamman – hon ville inte gå hem! Det visade hon genom att svara ”nej” på frågan samt korva sig vid påklädning. Jag blev helt ställd…
Dessutom har hon under kvällen förklarat att hon älskar Alexander (grannpojken, 4 år), vill säga ”hördudu” och krama honom.
Så – hon vill inte hem och hon har hittat sin kärlek. Tänk om man skulle ha som ambition att gifta bort sina barn innan nästa kommer? 🙂
Om hon inte får ett ja hos grannen så tror jag hon kan nöja sig med att flytta hem till farmor och farfar. När vi är där så är Hugo och jag i stort sett osynliga, då finns bara farmor och farfar för Antonia.
I övrigt är vardagen väldigt tungrodd nu, sedan farfar gick bort i fredags och Hugos farmor i torsdags. Vi är oändligt trötta och jag har dessutom fått graviditetsklåda över hela kroppen. Så det är lite gnälligt just nu. Förutom hos Antonia, hon verkar nästan hög på livet.
Men jag älskar henne inte, om ni frågar henne. ”Nej, jag älskar mamma, bara.”